En dag på Gekås i Ullared
Efter ett antal timmar bland fryspåsar, blusar och mycket annat, tyckte hustrun vi skulle äta. Naturligtvis behöver man inte lämna varuhuset för en sådan sak. Uppför rulltrappan, parkera (ja det finns faktiskt en parkering för kundvagnar) sin 1520 och gå in i restaurangen. Kö.....fick en flashback från lumpartiden, när jag stod i kö för att få lite käk. För att få tiden och gå så studerade jag mina medköande kunder. Där fanns då de fina damerna, som aldrig skulle erkänna att de varit på Gekås. Men även fina damer kan behöva lätta på trycket...." Vad ska jag göra, kan inte gå in på dessa toaletter. De är ju så smutsiga" hörde jag där i kön. Herregud vilka problem! Gå ut på parkeringen och kissa i en buske då om det är bättre. Som ni förstår började mitt humör tryta. Nåväl vi kom fram till "serveringen" eller vad man nu skall kalla det. Beställde köttbullar, och hade inte flickan som lade upp maten på tallriken varit så ung, så hade jag varit säker på att hon jobbat trettio år på lantmännen och öst säd. Det såg då så ut när hon lade upp maten, plötsligt kändes en korv med bröd på Statoil väldigt lyxigt.
Middagen avklarad, åter ner till detta hav med varor. Alla som besökt ett större varuhus har väl hört efterlysningarna i kundradion...."Lisa väntar på mamma vid informationen"....osv. Borttappade barn inget konstigt, händer ofta. Men inte på Ullared, där hör man i kundradion " Lasse din fru väntar på dig vid kassa 5.....Stig din Svea väntar vid gång C.....Hörde inte en enda gång att ett barn försvunnit, men väldigt många borttappade män. Handen på hjärtat de var säkert inte borttappade, de stackarna försökte bara fly!! Då kommer vi in på detta med kundvagnar, alltså min blå 1520. Var femte minut hördes efterlysningarna..."har någon sett kundvagn gul 831 sågs senast vid julgranspyntet osv. Hur tusan kan man tappa bort en kundvagn? Eller sin man? Det bästa vore ju om det ingick handbojor i kundvagnen....koppla ihop mannen med vagnen....ingen av dem försvinner. Den man är inte född som frivilligt vill ta sig igenom kassan med en överfull kundvagn.
Efter sex timmars shopping styrde vi hemåt igen, baksätet fyllt med kassar, i passagerarsätet en lycklig hustru.
Det bästa med dagen var att vi fick tillbringa den tillsammans....men jag tror jag försöker hitta ett annat ställe till nästa gång vi ska göra det. Hoppas de tar väl hand om min blå 1520, det lär dröja innan vi ses igen.
Slutligen ett tips till er kvinnor. Ta gärna med barnen till Gekås de kommer inte bort, men lämna edra män hemma, annars får de stackarna i kundradion så mycket att göra.
Jordfräs och erotik
Senaste helgerna har det varit fullt upp med att sätta vitlök och så höstgrönsakerna....roligt men lite småruggigt i höstvädret. Helgen som gick fick jag i uppgift att fräsa upp några såbäddar på gården.....jag tog fram jordfräsen fick instruktioner av Drängen hur den fungerade ( minns en tid när JAG fick lära barnen, nu är det tydligen tvärtom ). Efter att dragit ut maskinen på stycket var jag redan slut ....den jäkel vägde ton....Nåväl fick igång den och började bearbeta jorden....som en gammal odalman gick jag där och filosoferade över livet till ljudet av motorns brummande och måsarnas skrik.....Vad händer då ? Jordfräsen tar tag i en stor sten slår bakåt och träffar mig rakt över familjelyckan!!! Den man är inte född som står upp när han får en smäll på apparaten och dess bihang. Stöp som en klubbad oxe.....när jag lyckades släcka alla stjärnor som tändes framför ögonen så.....tror jag.... att till och med svenska akademins ledamöter hade blivit imponerade av att det fanns så många kraftutryck i det svenska språket som vid det tillfället. Tog några djupa andetag och jobbet fortsatte. När det var klart åkte jag hem till kära hustrun för att få en kopp fika och lite medkänsla över vad jag råkat ut för. Kom hem berättade allt.......halade ner brallorna..........Kan väl säga som så att jag kände inte igen grejerna som hängde där....den var blåsvart som en himmel i november! Frugans reaktion då?......hon började skratta!!! Där står jag med kalsongerna vid knäna, och en hustru som ligger dubbel av skratt. Visst är livet hårt för oss män ibland.
Börjat fundera på om kära hustrun är synsk.....helgen innan min traumatiska upplevelse var hon på "erotikparty" med sina kompisar. Kom hem med en hel påse med "leksaker"......Kaniner med viftande öron, saker som hade fått John Holmes att bli grön av avund och mycket mer. Tänk vad de kan hitta på nuförtiden,får erkänna att jag inte fattade vad en del var till för, tur det fanns bruksanvisning med!!! Med andra ord så kan jag och "lille" Holmes lugnt avnjuta vår konvalesenttid. Men vänta bara, snart är den gamle fit for fight igen. Så slutligen ett visdomens ord till alla er killar som hanterar maskiner därute, lyssna inte på måsarna och gå runt och dröm. Var koncentrerade på vad ni gör....eller för att vara riktigt säkra vid trädgårdsarbete TA PÅ EN SUSPENSOAR!!! Tack för denna gång.
Sprucken kylare....barnvagn på tippen
Kan väl nämna att jag uppmanade mina kära kollegor och hålla sig undan tills mr Hyde återigen blivit Dr Jekyll. Och det tog en stund kan jag lova.
Förmodligen har ni alla stiftat bekantskap med en återvinningsstation...en samling stora tunnor (eller vad det kallas) där vi lägger vårt avfall. Dessa är märkta så vi vet var man ska lägga respektive skräp, papper, glas, metall, kartong osv. Det är helt klart att dessa kärl måste märkas mer utförligt. Kom dit häromdagen för att som en god miljömedveten samhällsmedborgare slänga det vi källsorterat. Det är ingen vacker syn som möter mig, runt sopkärlen står det diverse skräp. En barnvagn, två säckar ruttna kålhuvuden, en säck med målarfärgsburkar mm. Stackars dessa förvirrade, intelligensbefriade varelser....det är klart man ställer detta utanför sopkärlen. Det står ju inte markerat var man skall lägga sin gamla barnvagn, dessutom är ju hålen för små för att få ner den. Skämt åsido...jag blir förbannad när människor uppför sig på det sättet, är det så svårt att slänga det på soptippen istället. Kan lova er att hade jag sett personen i fråga hade mr Hyde vaknat igen. Hade följt efter honom eller henne för att se var de bodde. Därefter hade jag hämtat skräpet och kört och tippat det i deras trädgård. Men som jag sa till lapplisan som bötfällde mig....Vad är det för skillnad på dig och en struts?..Strutsen har större hjärna. Det gäller definitivt dessa nedskräpare.
Melodifestival....IKEA och Hajfiske
Ni kanske blir förvånade....tänker kan han verkligen sjunga? Nej det kan jag inte, men det är inte det som är det viktiga. Jag fixar åtta anabolstinna dansare, en massa rök, ett bord jag kan stå och dansa på....det har hänt förr efter för många öl. Funderar också på en glasbur som jag kan slå sönder under mitt framträdande (har väl pangat rutor som ung ligist) då kommer ingen att märka hur dåligt jag sjunger. Eller varför inte plocka in ett antal personer utklädda till gelehallon som kan strutta runt på scen under mitt framträdande....succén är given!
Nej ni kan vara lugna ni kommer inte se mig i melodifestivalen.....Förmodligen är jag konservativ men jag brukar lyssna på musik, vad har då krossade glasburar eller dåliga jättekopior av engelsk konfekt för betydelse. Det är väl för tusan musiken som är det viktiga. Förr räckte det med att artisten stod på scen med en gitarr och sjöng ,det behövdes inte en massa runt omkring. Jag betalar gärna för det jag vill ha......men betala tv-licens för att svt ska producera sådant skräp som melodifestivalen är inte roligt. Den människa är inte född som tycker mellanspelet mellan låtarna är kul. Och vem hjälper artisterna att klä på sig? Den där stackars Saade eller vad han heter kan inte räkna till två, han hade bara en handske,,,trodde man skulle ha en på varje hand. Ja nog fasen var det bättre förr..Tror vi byter ämne det kommer ändå stå som vanligt på löpsedlarna "Fel låt vann"....suck
Vi hoppar till IKEA. Visst är det fantastiskt han Kamprad har inrett våra hem i årtionden och själv tjänat några kronor på detta. En imponerande man.....men tycker att IKEA går lite långt i sina varningstexter på deras produkter. Var på detta varuhus för någon vecka sedan med min hustru. Tror inte det finns någon man som med glädje tillbringar en eftermiddag där, men kvinnorna älskar det.....kan bero på att vi betalar! Nåväl vagnen fylldes med lite av varje ljus, servetter och andra bra att ha saker. Jag drog mig till den avdelning där det finns krukväxter och hittar en kaktus till fyndpris....en stor taggig sak den måste jag givetvis ha (Ok får väl erkänna att jag också är ett shoppingfreak när det gäller vissa saker). Väl hemma tog jag fram mitt fynd, på krukan sitter givetvis en stor prislapp och på denna står också lite skötselråd, denna information avslutas med följande rader....OBS denna är endast för dekoration och ej för förtäring!!! Snälla Kamprad vem fasen trycker i sig en stor kaktus med två cm långa taggar på..? Nog kan varningstexter gå till överdrift.
I veckan har vi sett följande rubriker i tidningarna Pussa inte din fru...nej fasen, pussa inte din hund var det! Varför ska vi då inte ha några blöta pussar med våra hundar längre? Jo, den fruktade dvärgbandsmasken har påträffats i en skjuten räv i Bohuslän. En parasit som i olyckliga fall kan vara dödlig för människan. Kvällspressen njuter.. nu kan vi skrämma upp befolkningen lite och sälja fler lösnummer. Vips har hunden blivit boven i dramat.. Det är nog farligare att kyssa en främmande tjej på krogen än att pussa sin hund där hemma tror jag.
Över till lite allvarligare saker..Såg ett inslag på nyheterna igår om hajfiske. Vad man gjorde var att fånga hajarna....skär av ryggfenan och slänger tillbaka den levande men stympade hajen i havet. En långsam och plågsam död väntade givetvis denna. Varför gör man då detta? Givetvis som allt annat PENGAR, fenorna säljs till Asien för att en liten jädrans kines ska ha sin hajfenssoppa! Ärligt talat hade jag inte fått ner en sked av soppan om jag visste hur fångsten gått till. Hur är dessa människor skapta som kan utöva en sådan gärning? Det är som att hugga benen av en människa. Är hajar mindre värda än oss NEJ!! Så låt oss vara överens om att åker vi till Asien på semester äter vi inte hajfenssoppa.
Kvinnors språk
Jag tror att långt tillbaka i tiden var jorden endast befolkad av män. Förstår om ni reagerar det är en sensationell tanke, men jag ska förklara närmre....som sagt världens invånare bestod bara av män..(har inte riktigt löst frågan om hur fortplantningen gick till, får fundera vidare på det !). Nåväl en dag närmade sig en hel armada med rymdskepp jorden, de kom från en galax långt utanför vårt solsystem. Dessa rymdskepps besättningar bestod av en högre och intelligentare livsform än männen på jorden......nämligen kvinnor! De kom med fredliga avsikter och männen tog dem till sitt hjärta och fortsättningen vet vi alla.
Har jag då något belägg för denna teori....svaret är ja. Kvinnor är intelligentare än män även om vi inte alltid vill erkänna detta. Detta har en enkel förklaring. Männen är utrustade med två huvuden ett större högt placerat på kroppen och ett mindre längre ner....När en man möter en kvinna blir det en blodförlust i huvudet då det mindre gör anspråk på blodet.....varvid hjärnan funkar sämre. Detta insåg kvinnorna snabbt och använde det till sin fördel. Det är således helt klart att kvinnan är en intelligentare livsform. Nästa bevis är språket, kvinnans och mannens språk är väldigt lika men ändå så olika. Och vi har under alla dessa tusentals år inte lyckats förstå deras språk fullt ut. Detta är ytterligare ett bevis på att vi män är lite efter i utvecklingen. Vi tittar på några exempel på språkproblemen: Kvinnan går ut i köket, öppnar sopskåpet och säger...."soppåsen är full!".....ja, svarar mannen i tv-soffan. Det går några timmar, sedan reser sig kvinnan öppnar sopskåpet tar ut påsen... märkbart irriterad fräser hon till mannen. " Jag sa ju att du skulle gå ut med soporna ". Men det förstod inte den stackarn, han hörde ju bara vad hon sa och inte vad hon menade. Eller som när det äkta paret sitter i soffan och kvinnan säger " Det skulle vara gott med en kopp kaffe" ....inget händer så hon reser sig och fixar kaffet själv. För vad hon sa på sitt språk var " Vill du laga lite kaffe älskling". Det är inte lätt för oss män att lära sig ett så intelligent språk! Men vi lyckas ändå leva sida vid sida med dessa underbara kvinnor.
Ibland får vi dock vara väldigt försiktiga.....Hon plockar fram två klänningar, en röd och en blå. "Funderar på att ta den blå, men känner mig tjock i den, vilken tycker du jag ska ha"? Han funderar och säger ta den röda. Vad händer då? Snabbt som en kobra hugger kommer då motfrågan...."Jasså tycker du jag blivit tjock!" Ja vad svarar man på det ? Det här med kläder är kul. Har ni någon gång träffat en kvinna som är nöjd med sitt klädinnehav? Inte...tänkte väl det. När hon öppnar sin (överfulla) garderob kommer det klassiska uttrycket...."Jag har inget att ta på mig" Visst är de fantastiska.
En sak till som inte är lika hos kvinnor och män är tidsperspektiv. Tänk er att man är bortbjuden en kväll....Frun i huset säger ifrån att nu får du komma in och göra dig iordning. Visst lydiga varelser som vi är gör vi så, dusch, rakning lite lukta gott och klär på sig (Kläder som frun valt ut). Tiden för att ge sig iväg närmar sig, man står där med bilnycklarna i handen. Ropar på älsklingen, hon svarar "kommer strax" vilket innebär att hon sitter i bh och trosor vid sminkbordet!! 15 minuter för en man...2 timmar för en kvinna.
Men handen på hjärtat...Trots språkproblem och annat, så var det en otrolig tur att de kom till jorden, hur skulle vi män klarat oss annars. Vi älskar Er.
Det skulle vara gott med en kopp kaffe !
Lusthus med språkproblem
Någonstans bland dessa pallar skulle det ligga en ritning, så småningom hittade vi den.......yksi, kaksi den var skriven på någonslags finlandssvenska. Toppen precis vad vi önskade! Med våra begränsade språkkunskaper trodde vi oss i allafall förstå så mycket att vi skulle klara av uppgiften. Efter ett antal timmar när grunden var klar, kom hon som jag delar tidning med (frugan alltså) ut och undrade när vi var klara. Visst är kvinnor underbara, ger mig tusan på att hon redan tagit fram gardinerna hon skulle sätta upp :). Vårt svar på hennes fråga innehöll nog alla de ord som man inte bör säga i barns närvaro..
Under kommande vecka fortsatte vårt bygge, väggar, fönster det mesta började ta form. Slutligen återstod taket, när takstolarna skulle sättas på plats insåg både jag och Drängen att vi behövde vara fler. Visserligen är vi jäkligt starka men av någon anledning har vi bara två händer var och de räckte inte till. Vad göra....vi ringde sonen i Lund, Dr. Pacheco (fast då var han bara NB Dr, det vill säga Nybörjardoktor). Han hoppade på en buss och kom hem, med förenade krafter reste vi så takstolarna. Sedan började problemen.......Taket skulle då byggas av bräder som sågades i vinklar efter som huset var sexkantigt. Det här med språk kan vara jobbigt när man inte förstår. Jag och Drängen hade lyckats tyda ritningen som kom från Koskenkorvans förlovade land, men nu kom nästa språkförbistring. Vi två var helt på det klara med hur brädorna skulle sågas, dock var den andre sonen akademikern av en annan uppfattning. Han begärde fram papper och penna och började sina beräkningar av vinklar och annat. Han förklarade för oss andra två halvbönder hur det skulle gå till....och vi fattade ingenting!! Vi föreslog vårt sätt att beräkna vinklarna...och han fattade inget. Efter en halvtimmes diskussion och ett antal öl, gjorde vi den fantastiska upptäckten att...vi menade precis samma sak hur brädorna skulle sågas, men jag och Drängen hade ju inte förstått hans akademiska matematiska språk. Snacka om att leva i två världar..
Det var ganska jobbigt att ligga där på taket och spika, ingen ville göra det... men som genom ett trollslag förändrades allt, plötsligt ville ingen vara kvar på marken och såga alla ville upp på taket. Varför, jo utsikten.....någon upptäckte att grannen låg och solade i en minimal bikini. Behövs inte mycket för att få män och arbeta!! Takpappen kom på och arbetet var färdigt. Där stod det vårt fina lusthus, frugan började inreda satte upp gardiner lade in matta, pyntade i fönstren. Och vi killar beundrade med stolthet vårt arbete över en öl.
Men nu ställer sig säkert vän av ordningen frågan.. Hur kan man gå upp i vikt av att bygga ett lusthus? Svaret är enkelt. Tack vare följande komponenter, en ritning på finska, en hustru som ville ha huset klart snabbt, försöka tolka ett lundensiskt sätt att räkna vinklar, en granne i bikini och slutligen en väldigt varm sommarvecka. För att klara alla dessa utmaningar behövdes ÖL och det gick åt ett antal, denna dryck är en gudagåva men har förmågan att lägga sig mitt på framsidan på oss män. Så varje gång jag ser min mage i spegeln....
tänker jag på vårt älskade lusthus.
Det ska tilläggas att hustrun inte bara inredde hon målade också hela lusthuset...och hon behövde inte ens någon öl!
Kanelbullar och Lützendimma
Jag har förhoppningsvis en del goda sidor, men när det gäller hushållsarbete är jag en katastrof. Jag borde t.ex inte få vistas i köket utan en handledare. Ska berätta några episoder så förstår ni varför... De första varningssignalerna kom redan i skolan, vi hade hemkunskap vet inte om detta ämne fortfarande ingår i läroplanen. Där skulle man iallafall lära sig allt om att sköta ett hem, städning, tvätt, strykning och det värsta av allt matlagning. Nåväl på denna lektion skulle vi baka en sockerkaka, vi skulle göra detta tillsammans med en kompis. Jag och min polare "Lagge" gav oss på detta bak, blandade degen efter konstens alla regler och hystade in den i ugnen. När vi konstaterat att kakan stått inne länge nog tog vi ut den......Vilket mästerverk ! Gyllenbrun som en hemvändade charterresenär, plockade fram kniven för att ta en smakbit. Denna sockerkaka hade varit absolut perfekt om det varit meningen den skulle innehålla fyllning. När vi delade vår vackra skapelse kom en stilla vårflod rinnande från mitten, kakjäkel var ju inte klar.......Behöver jag nämna att jag ingen av oss fick högsta betyg i detta ämne.
Tyvärr har jag inte blivit mycket bättre på äldre dagar. Skulle bjuda min hustru på kaffe och kanelbullar en kväll, fixade kaffet (det klarar jag!). Plockade ur kanelbullarna ur frysen stoppade dem i micron, satte den på högsta effekt i 10 minuter.......hade jag målat bullarna svarta kunde jag sålt dom till hockyförbundet som puckar, Dom var stenhårda, det fick bli en slät kopp kaffe. Men en sak kan jag faktiskt, steka fläsk. Jag har sjäv kommit på det perfekta sättet att veta när det är klart. I med fläsket och en redig klick smör i pannan dimman lägger sig, hade det varit sådan dimma i Lützen 1632 hade de aldrig kunnat skjuta Gustav II Adolf, de hade aldrig hittat han. Nåväl som sagt Lützendimman tjocknar och då.....går brandlarmet och fläsket är färdigt. Det brukar dofta stekt fläsk i huset tre dagar efter en sådan tillagning..... Halv åtta hos mig, jäkla amatörer säger jag.
En sak till jag inte är så bra på är strykning. Visst inga problem att stryka en duk, fyrkantig trevlig sak det blir slätt och fint. Men dessa förbaskade skjortor, där står man och stryker med ett ångstrykjärn det pustar och stånkar så barndomens ångmaskin som man laddade med meta-tabletter dyker upp i mitt minne. Men som sagt skjortan ligger där på strykbrädan, med varsam hand förs järnet över ryggen, så slätt och fint blir det. Nästa del är ärmarna de blir lika fina, lyfter upp skjortan för att beundra utfört arbete........då är ryggen lika skrynklig igen, det går bara inte.
Tack och lov utför min kära denna uppgift, jag använder fem vita skjortor i veckan, så hon har det tufft. När jag räknar efter stryker hon runt 240 arbetsskjortor per år! ( Får nog ha med mig blommor hem på fredag) Älskar dig hjärtat :)
Tvättstugan bör jag heller inte vistas i. Tvättade en av mina favorittröjor för många år sedan. Kan väl säga som så att det var tur att vår dotter hade några barbiedockor, för när jag var klar passade den bättre till dem än mig. Uppstår en krissituation och jag måste tvätta när frugan jobbar får jag ringa för instruktioner hur man startar maskinen!! Jag är hopplös.
På tal om tvättmaskin så måste jag berätta om min älskade hustru. ... hon gillar inte spindlar... fel...hon är livrädd för spindlar. En dag när hon var på ovanvåningen och vek tvätt hörde jag plötsligt hur hon ropade efter mig. Jaja tänkte jag nu har en stackars spindel visat sig, gjorde mig ingen större brådska men slutligen gick jag för att fånga "besten". Döm om min förvåning det var ingen spindel..........hon hade ramlat ner för trappan, där låg hon på golvet lätt mörbultad! Tack och lov inte brutit något, får väl erkänna att jag hade lite dåligt samvete som inte kommit med en gång.
Jag måste säga att livet är fullt av överraskningar, vi har levt tillsammans i över trettio år. Mitt hår är grått men det borde ju vara hustrun som skulle vara gråhårig. Tänk allt hon fått stått ut med under alla dessa år.
Hon är inte bara underbar utan otroligt tålmodig :)
En Ferguson ....... Albert o Herbert
Motorn doldes bakom ett tockt lager av gammal olja och jord. Men vi beslutades att ta oss an utmaningen. Traktorn började plockas ner i sina beståndsdelar, den gamla logen fylldes med dessa, där de senare skulle målas. Först gällde det att rengöra allting, detta var ett mastodontarbete, men med gott humör och gemensamma krafter satte vi fart. Vad händer då?......jo Drängen får körtelfeber och blir sängliggande i flera veckor.......tidspressen ökade!! När han väl samlat krafter igen fick vi sätta fart, hans bror Med. dr Pacheco fick hoppa in och hjälpa till. En grabb med fin titel och stort intellekt, men jäkligt opraktisk när det gäller maskiner. Men han gjorde ett gott jobb.
Motorblocket efter ett antal timmars arbete.....en viss skillnad från förra bilden eller hur.
Här ser vi Dr Pacheco i full gång med att slipa fälgar (även om hans lillebror inte var riktigt nöjd med resultatet :) ) Dagarna gick, stressen ökade men vi kämpade på. Större delen av målningen hamnade på min lott medan grabbarna slipade, skruvade och svor... Så en vacker vårdag stod den där lika vacker som den dag hon kom till gården för så många år sedan. Det var tre stolta män som beundrade sitt verk...och nu rullar den igen på samma jord som den en gång köptes till. Jag är övertygad om att den kommer stanna på "sin" gård för all framtid och ska inte "glömmas" bort igen.
Det var en fantastisk upplevelse att få arbeta tillsammans med sina barn med ett sådant här projekt.Men vad har Albert och Herbert med det här att göra?..... Jo det togs ett fotografi efter en lång dags arbete med traktorn.
Det fotot har gjort att många drar vissa likheter med skrothandlarna från gamla Haga i Göteborg. Och det kanske stämmer :) ...som Drängen brukar säja "Blir vi ena du och jag far så blir vi nog fan som Albert och Herbert".... Av detta kan vi dra slutsatsen att kära hustrun håller lite koll på vad vi drar hem (vilket kanske är tur)......Men vill du bli lycklig, köp dig en risig traktor och fixa till!!!!Snören och skilsmässa
Vid den här årstiden brukar jag åka buss till kontoret. Det är skönt att slippa köra själv, och det ges tillfälle att sitta och slöa t.om. nicka till lite. Med andra ord ganska avkopplande och det är väldigt intressant att studera de andra passagerarna. Till exempel de med snören !, ni har säkert sett dem överallt, på bussen, tåget ja de syns på de flesta platser . Ungdomar sitter på bussen med antingen vita eller svarta snören som kommer upp ur jackfickan och smiter in i deras öron. Ur dessa strömmar då musik. Ok jag är inte så dum att jag inte förstår att det är öronsnäckor från telefon, mp3 eller vad det kallas. Detta fenomen möter jag överallt ex. på lunchrestaurangen en herre i kostym och slips och nog fanken ett par snören i öronen. Tar en strandpromenad med hundarna....möter en joggare jodå hon bär dem också. Jag ställer mig bara två frågor....för det första varför? När jag går vid havet njuter jag av vågornas brus, måsarnas skrik och kanske en lärka som drillar. Allt detta missar man ju om det skrålar musik in i huvudet hela tiden. Är vi i naturen är det väl trevligare med dessa ljud, än ett konstant musikintag rätt in i skallen. Det är så avkopplande säger de....nänä mig lurar de inte, vågornas sång när de slår mot stranden det är avkopplande!! Nästa fråga jag ställer mig är följande...Är alla tonåringar på bussen gravt hörselskadade ? Jag behöver inga öronsnäckor, eftersom alla håller en sådan volym att jag lyssnar på 4-5 låtar samtidigt utan snören i öronen! Dessutom är det inte musik......det mesta låter som en kraftig kollision mellan två grisbilar.
Gjorde ett annat intressant konstaterande idag på bussen hem......Jag är UNIK, fel jag är UNIK x 2...... Skall förklara närmre. Det sitter två grabbar i bussen, de diskuterar var de ska spendera fredagskvällen..."kan vi va hos din morsa? Nä hon och min plastpappa är inte hemma. Kan vi inte vara hos din pappa? Nä min låtsasmamma är där och hon är så tråkig". Plastpappa, låtsasmamma eller vad man nu kallar det....Herregud var och varannan unge "har" fyra föräldrar. Snacka om att jag är unik ....har bara haft en fru, och mina stackars barn har bara oss två som föräldrar. Undrar hur deras uppväxt påverkats av detta ?? Skämt åsido så tycker jag det är lite skrämmande....tar vi inte äktenskapet på allvar längre?....ger vi upp för lätt när det krisar? Förstår att det finns familjer där skilsmässa är den bästa lösningen för barnen. Men jag läste att två av tre äktenskap slutar med skilsmässa!!.... No comments. Men hallå där jag var ju unik gånger två vad är då det andra..... Jo mina vänner, 1961 när jag var två år skildes mina föräldrar, och det var jäkligt unikt att vara skilsmässobarn på den tiden. När vi började första klass tog fröken fram mig till katedern och förklarade för de andra barnen att Kent har ingen pappa. Snacka om att vara unik, fick till och med visas upp :)
Min bekännelse....
Jag och grabben samlar på allt och då menar jag allt. Det är allmogeföremål, djurkranier, uppstoppade djur, fångstsaxar tror vi har ett femtiotal saxar, snäckor, stenåldersverktyg, kuriosa, listan kan bli hur lång som helst. Det mest udda kanske är tyska bröllopsfoton och familjebilder från Tyskland under andra världskriget. Borde nog donera min hjärna till forskningen när jag ställt tofflorna, den är nog inte som andras :)
Dessutom har vi en passion för gamla lantbruksredskap. Vår tanke är att någon gång i framtiden starta ett lantbruksmuseum. Varför blir man en samlare? Jag tror att de flesta samlar på något, men kanske med olika orsaker. Många gör det som en investering, hoppas att göra en bra förtjänst när föremålen säljs. Detta gäller absolut inte för mig....jag kan inte skiljas från något av våra föremål (till fruns förskräckelse, det börjar bli trångt i kåken ) För mig är det en härlig känsla att få hålla i exempelvis en flintyxa och låta fantasin flöda, hur såg han ut som gjorde den hur blev hans liv, var levde han ? Frågorna blir många och tanken spännande. Eller en sliten trätallrik från 1700-talet tänk om den kunde berätta... nej har föremålen kommit till oss blir de kvar här, oavsett om de är värda något eller ej. Tänk vilken otrolig förmån att få bevara dessa gamla saker till eftervärlden. "Från forntid, i nutid, till framtid" tänkvärda ord.
Något som jag finner mycket smärtsamt är att se gamla hem splittras. En gammal människa går bort anhöriga tar någon minnessak resten går på auktion eller slängs. Det är inte bara döda ting, det är en människas liv. Därför är vi noga med att notera var våra objekt kommer ifrån, på det viset får personen på sätt och vis leva vidare i historien. Tack och lov vet jag att Drängen aldrig kommer låta våra samlingar splittras, därför dök också tanken med ett museum upp.
Som jag nämde inledningsvis är det nog inte så lätt för kära hustrun alltid. Än det ena än det andra föremålet hämtar vi. Tur är att hon har ett gott hjärta och förstår vår passion för samlandet. Fast det är inte alltid vi vågar utmana ödet. Vi fick erbjudande om en gammal Volvo Duett och ett helt lastbilslass med reservdelar till duett. Dörrar, rutor, fälgar bakaxlar, motorblock. Ja det var allt och helt gratis...efter moget övervägande kom vi dock fram till att mor i huset inte hade uppskattad om vi tippat en hög med gamla bildelar på gården, så vi tackade nej.
Hon är en beundransvärd och tålmodig kvinna, men vi vet var gränsen går.
Min svärson Jimmy har ju kommit på det här att jag samlar....så i påskas kom ett jättepåskägg på posten...vad innehöll det? Ett strutsägg, och lite fällhorn. I julklapp fick jag ett dovhjortshorn av honom och dottern. Den grabben har kommit på hur man plockar poäng hos svärfar :)
Det kan nog tyckas att vi samlar på lite udda saker, men jag läste om en man som samlade på dammtussar från kyrkor. Han var nog mer knepig än jag iallafall....
Här kommer bilder på några av våra saker. Och kom ihåg släng inget.........ring mig eller Drängen istället!
Ny växtsäsong, nya spännande växter
Dahlians ursprungsland är Mexico, och har odlats i Sverige sedan början på 1800-talet. 2010 hade vi en gynnsam sommar och våra dahlior frodades. Hade dock ett bakslag..Då jag är en snål västgöte brukar jag köpa in nya sorter, när de reas ut...ofta i juni månad. Förra året var inget undantag, jag köpe ett femtontal sorter och planterade dessa i våra drivbänkar. Alla knölarna började sticka upp och när de nått en 10 cm var lyckan total......alla sorterna kom. Tills en morgon när jag kom ut....då var samtliga avbitna (jag hade tagit bort glasen över drivbänkarna). Det kan väl vara med sanning och säga att jag fick ett raseriutbrott. Vem f*n hade gjort detta? Det visade sig vara två individer som vi döpte till "huliganerna".....två halvvuxna kråkungar, som jag dessutom matat hela sommaren!! Jag trodde att dessa sorter var förlorade, men de kom på nytt och gav oss en fantastisk blomsterprakt. Det kan tilläggas att fågelskrämmor kom upp omgående. Vi ser framemot en ny sommar med våra kära dahlior. Något av det bästa jag vet är när vi är lediga så tar jag och lilla frugan med oss morgonkaffet ut och går vår s.k. dahliarunda. Tittar vad som hänt sen sist, kanske nya knoppar slagit ut, tar bort vissna blommor mm. Vi bara njuter tillsammans av våra blommande vänner.Kommande säsong är det ytterligare planer för trädgården...min tanke är att palmsortimentet ska utökas, och även att vi ska ha ett litet kaktuslandskap. Enda problemet är med vinterförvaringen av dessa växter, det tar sådan plats....men det löser sig.
Kommer även att så två nya spännande växter som ska stå i stora krukor i trädgården. Den första heter Swainsona formosa blommar med mycket säregna röda blommor. Hör hemma i Australien
Nästa nya växt kommer från Indien och heter Tacca chantrieri kallas fladdermusblomma. den får stora nästan svarta blommor.
Det återstår att se om jag lyckas, men vilket fall som helst så ser jag med spänning framemot kommande växtsäsong. Har många fler planer för trädgården men det berättar jag om en annan gång. Veckans boktips
De ovanliga Människor som går mot strömmen av Åke Mokvist. En klassiker som tar upp ett tjugotal olika människoöden. Har även kommit en uppföljare De ovanliga 2.
Hästmannen av Peter Gerdehag En bok om Stig-Anders som lever ensam på familjegården i Råskog. Han driver sitt lantbruk som man gjorde förr med hjälp av "flickera" sina hästar. Hästmannen har blivit rikskändis genom tv-program. En intressant levnadshistoria.
Erik och Sigvard om ett liv nära djuren och jorden av Stefan Edman och Torsten Axelsson.Två bröder som har ett litet småbruk i Hågeryd. Ett småbrukar liv som snart är ett minne blott. De lever enkelt med en stor kärlek till jorden och allt levande.
Den siste bonden på Tämmesboda av Lars-Olof Hallberg. Handlar om syskonen Berit och Stig som bor på en arrendegård sedan sextio år tillbaka. De saknar både el och vatten men lever nära naturen och av vad jorden har att ge. Sedan boken skrevs har Berit gått bort och Stig har fått lämna sitt älskade Tämmesboda, då hans sätt att sköta djur och jordbruk inte accepterades av det moderna samhället. Han tvingades sälja sina djur och då försvann hans livsglädje.
Se himlen genom taket
De som aldrig sett havet
Där vägen börjar
Tre böcker av Dan Korn. Ingår i en serie han kallar Möten med människor mot strömmen. Detta är mycket läsvärda böcker om ett antal människor i Västgötska skogsbygder. Fantastiska berättelser om personer som verkligen lever långt från vårt moderna samhälle. Citat: Människor som söker en enkelhet i tillvaron och som ofta söker ensamheten och tystnaden i ensliga trakter. De som håller fast vid det gamla" . slut citat.
Dessa böcker rekommenderar jag varmt.
Slutligen måste jag ta med en bok som inte gäller udda människor. Den heter Gamle danske bondegårde av Axel Steensberg. En bok på danska om gamla bondgårdar från 1800-talet. Massor med underbara foton från gången tid. Tyvärr svår att få tag på men välsorterade antikvariat i Danmark kan ha den.
Är medveten om att dessa boktips inte fyller bästsäljarlistorna, men rekommenderar verkligen att Ni läser någon av dem. Kan lova att Ni fylls av många tankar om vad som är viktigt i
livet efter det. Dessutom tycker jag det är viktigt att dessa människors historia inte faller i glömska. De är unika i positiv bemärkelsePelle....Rocky...och kattens boxboll
Får jag presentera mig...Pelle heter jag, eller snarare hette jag. Jaha tänker ni... nu är han mer knäpp än vanligt. Nejdå det är faktiskt sant under hela min uppväxt kallades jag för Pelle. Trots att det överhuvudtaget inte finns någon koppling till mitt dopnamn. Ja för att göra det ännu rörigare så är jag egentligen inte döpt till Kent heller! Lugn bara jag ska förklara..... jag är döpt till Kent-Åke kallades Pelle men heter Kent. Solklart eller hur..(blev änna lite rörigt det här eller hur). Nåväl åter till ordningen, varför kallades jag då för Pelle i alla dessa år? Är inte riktigt säker på det, men tror det beror på att jag var lik Pelle i Vi på Saltkråkan. Inte bara utseendemässigt utan även att jag var lika tokig i djur som han. Därmed var vi framme vid vad detta blogginlägg egentligen skulle handla om. Några historier om djuren i mitt liv. Snacka om lång inledning !!
Som sagt jag älskade alla djur, som de flesta barn ville jag ha hund, katt, fågel kort sagt vilket djur som helst. Det var bara ett litet hinder för att detta skulle bli verklighet....morsan var livrädd för allt från möss till hästar.
Men jag skaffade mig ändå mitt allra första djur, okej det blev ingen mysig hund eller katt att kela med. Mitt första "husdjur" var en liten krabbspindel som jag fångade och hade i en tänsticksask. Jag kallade den för Rocky....vete tusan var jag fick det namnet ifrån, det här var långt innan Rocky-filmerna. Lilla Rocky framlevde sina dagar i tändsticksasken fick en fluga då och då och var nog rätt nöjd med tillvaron. Tändsticksasken hade jag alltid i min bakficka, vi var oskiljaktiga jag och min spindel. Men alla vackra sagor har ett slut, en dag skulle jag gå till Dahl´s tobaksaffär och köpa godis, Rocky på sin plats i bakfickan. Vad händer då?... Jag snubblar på trappen far på röven..... och Rocky kunde efter denna händelse möjligtvis användas som frimärke. :(
När jag flyttat hemifrån bestämnde jag själv om mitt "djurinnehav". Jag köpte en nymfparakit, en vacker grå fågel med gul tofs på huvudet, som skrek så man kunde tro att någon fått pungen i kläm, denna konst ville han gärna visa varje gång telefonen ringde. Behöver jag nämna att han gick mig på nerverna! Denna skrikande galning kallade jag Pompe efter vår krigarkonung Karl XII´s hund......Hur tusan kan man döpa en papegoja efter en hund som levde på 1700-talet? Tror nästan jag vore ett intressant fall för en hjärnskrynklare... förlåt psykolog heter det. Slutligen insåg både jag och Pompe att det bästa vore om våra vägar skiljdes, så en kompis fick överta honom.
En vacker sommardag hämtar jag och min tjej (numera fru) en liten kattunge. Vad ska då denna vackra varelse heta (katten alltså, tjejen hade ju redan ett namn). Vi funderar under kvällens middag, bestående av kyckling och vin...hmm just det vin...jag funderar vin, bacchus ,Gyldene freden, fredmans epistlar. Och då kommer det.... naturligtvis ska katten heta Bellman. Ni som inte förstår mina tankar som ledde fram till namnet kan ju fundera på det ett slag. Han var en härlig katt, väldigt egensinnig och full i sjutton. Minns en gång när det var läge för lite fredagsmys i sänghalmen.... Ett gott råd grabbar, håll koll på katten, vänd inte ändan mot honom...... Bellman trodde förmodligen att det som hängde där var en miniatyrboxboll för katter så han testade ett par slag.... MED KLORNA UTE!!!! .. Detta var en ganska traumatisk upplevelse, förmodligen för katten med, då mitt skrik kunde noteras på Richter-skalan.
Den här katten hade mycket ideér för sig. Vi hade exempelvis ovanför vår säng en hylla där det stod några prydnadssaker. Tyckte Bellman att det var dags för oss att vakna, hoppade han upp på hyllan. Föste försiktigt en prydnadssak framför sig, tills han riktat in bomben över mitt bröst... (som om han vore någon jädrans bombplanspilot under kriget) då slog han till den och pang! fullträff. Jag vaknade med ett skrik och katten sprang iväg. Ger mig tusan på att han satt under soffan och skrattade åt sin perfekta bombning av mig. Han är borta sedan många år sedan, men den katten glömmer jag aldrig.
Det här var några korta historier om några få av alla de djur som funnits i mitt liv. Kanske återkommer jag med fler djurhistorier någon annan gång.
50 åringen och den försvunna Bratwursten
Ja det är ju ingen höjdare att stiga ur duschen på morgonen och mötas av sin spegelbild. Håret är grått och börjar tunnas ut, till och med på bröstet börjar man se ut som en ekorres vinterpäls, lätt gråspräcklig. Om en tid hade det kanske varit en bra idé och låna frugans bh (men jag är inte lagd på det hållet så jag hoppar det trots allt).
Blicken sänks och där på mitten där är det inga rutor precis, ser mer ut som ett överjäst tyskt surdegsbröd. Med andra ord han där i spegeln är ingen sexbomb precis.
Vad ska man då göra åt detta ?? Svaret är mycket enkelt mina herrar:
Dra ner på belysningen i badrummet, sätt inte på glasögonen, och ta mig tusan är det inte Brad Pitt där i spegeln
(ok jag ser lite dåligt, men det är en fördel i detta läget !). Visst kan inte kroppen se ut som när man var tjugo, men den behöver ju inte se ut som man rymt från madam tussauds skräckkabinett. Det är helt annorlunda med kvinnor, även om de inte förstår det själva. De är som ett fint årgångsvin, blir bara bättre och bättre med åren.
Vad ska man då göra åt att åldern visar sig på detta sätt?...lägga sig ner och vänta på liemannen, ta bort alla speglar i huset .....en rätt bra idé, men frugan skulle bli tokig, skulle vara kul och se henne sminka sig utan spegel!.....eller lite plastikoperation kanske, ta bort lite här och lägga till lite där.
Nej glöm allt det där, strunta i spegelbilden. För vet ni vad...det är nu livet är som bäst. Går runt med en stor livserfarenhet, barnen utflugna och står på egna ben. Nu har vi tid att göra allt det där man inte hunnit med tidigare. Ha kul tillsammans, busa med varandra. Egentligen känner jag mig inte äldre snarare tvärt om nu börjar livet. Är mer förälskad i min hustru än någonsin förr, och hon tycker givetvis att sin Brad Pitt dvs. jag är supersnygg (ja iallafall på långt håll och när hon tagit av glasögonen). Jag har fyllt 50 men känner mig som en tonåring, tror jag ska köpa mig en moppe och trimma upp den. Dra en repa i byn på fredagskvällen bort till korvkiosken och hänga där :) Vad jag vill sagt med detta är att var nöjd med den du är, alla åldrar har sin fördel. Kom ihåg du är inte äldre än du känner dig.
Men vänta lite vi har glömt en sak !.... Hur var det med den försvunna bratwursten? Det är en väldigt vanlig åkomma som vi välväxta män drabbas av någon gång. ..Vi står där som vår Herre skapat oss, tittar på den ståtliga airbagen på framsidan..kallades magen när vi var unga. Panik uppstår!! Det fattas något.... bratwursten är borta. Kan de tagit fel vid blindtarmsoperationen? Lugn och åter lugn..den finns där.. väl skyddad för insyn av den mjuka airbagen.
Palmer, biljakt och ruttna brunnslock
Jag häpnade när vi åkte från flygplatsen över alla dessa vackra palmer och kaktusar som fanns överallt. Som gammal trädgårdsmästare blev jag nästan tårögd, och vilka idéer jag fått inför kommande växtsäsong här hemma. Våra vänner visade oss otroligt mycket under vår vistelse på ön. En dag åkte vi upp i bergen, helt fantastiskt landskap, vilka vyer, hade inte kunnat föreställa mig hur det skulle vara. Berg och djupa dalar...Hans körde runt på dessa smala serpentinvägar på ett mycket fint sätt. Tyvärr är Siwan lite höjdrädd och när hon såg stupet vid sidan av denna smala väg slog hennes hjärta några extra slag. Men hon börjar repa sig nu tror vi kan dra ner på de lugnande pillren om någon vecka :)
Det här med att köra bil är kul, vi hade varsin bil under tiden på ön. En kväll gick vi ut och åt i Playa del Ingles. Då undertecknad tagit en öl skulle Kerstin köra vår bil och Hans den andra. Vi bestämde oss för att Hans körde först och vi skulle hänga på. När vi kommit ner mot San Agustin konstaterar Kerstin att han svänger av, verkade oförklarligt men hon hänger på. Vi föjer efter in till parkeringen på ett köpcenter. Han parkerar och vi vid sidan om...... Jag vänder mig mot Hans bil tittar på föraren samtidigt som Kerstin utbrister "shit det är inte dom". Jag ser en dödsförskräckt kille i bilen som vi förföljt i ett par kilometer, och brister ut i gapskratt. Den stackarn tar sin flickvän i handen och försvinner snabbt. Förmodligen funderar han fortfarande på varför han blev förföljd den kvällen. En sak är säker att vara tillsammans med våra vänner innebär nära till skratt, man vet aldrig vad som händer.
Naturligtvis innebar veckan sol och bad också. Dessutom besökte vi fler intressanta platser ex. "lilla venedig" eller som det heter Puerto de Mogan en mycket vacker by. En dag åkte vi till djurparken Palmitos park, en botanisk trädgård (helt fantastisk fick ståpäls av alla växter ), det stora köpcentret Yumbo i Playa del Ingles. det är något speciellt mängder med affärer och restauranger. På botten våningen låg alla gay-barer, häftigt att se men jag undvek att gå på toaletten där ville inte ta några risker :) Det sägs att kvinnor faller för de grå tinningarnas charm, vill ju inte utmana ödet när det gäller män ! Skämt åsido, en plats värd ett besök. Sista dagen på semestern körde jag och Siwan till Maspalomas för att sola och bada på naturiststranden där. På kvällen var det tid för avskedsmiddag, att en vecka kan gå så fort. Tillsammans med våra vänner åt vi en härlig middag på en restaurang i köpcentret Yumbo, därefter åkte vi hem till dem för att fortsätta kvällen. Kaffe dukades fram och hör och häpna den engelska julkakan !......på något sätt hade Kerstin komprimerat två veckor till en. Nu hör det till saken att man skulle hälla rom över kakan och flambera den. Romen kom fram hälldes över kakan Kerstin tände på......förlåt försökte tända, tror ni romen tog eld..... icke sa nicke! Den kakan glömmer nog ingen av oss, men den smakade bra.
Var kommer då det ruttna brunnslocket in i denna berättelse. Jo Drängen var hemma och passade hus och hundar, första kvällen skulle han vara duktig och släcka juldekorationen som står på brunnen.Med sina modiga 95 kilo stiger han ut på brunnslocket och vips försvinner hans ena ben, brunnslocket var genomruttet. Tack och lov hade han ett ben utanför annars hade han hamnat i underjorden fortare än beräknat. Drängens storasyster i Kolmården undrade efter denna händelse hur han skulle klara en hel vecka ensam. Detta gjorde han dock med bravur, vi kom hem till ett välskött hus.
Sammanfattningvis kan man säga att vi haft en helt underbar vecka, tack vare våra goda vänner på ön med god mat och dryck och fantastiska upplevelser. Gran Canaria we come back!!
Avloppspump och hårinpackning.....
Kvinnor är fantastiska på att kunna göra saker så att man kan bli gråhårig (jag är det)......I vår hall står en juldekoration i form av en ren med belysning. Min kära hustru skulle släcka den på julaftonsnatten när vi skulle gå till sängs. Vilket hon också gjorde med besked hon tog fel strömbrytare, lyckades stänga av varmvattenberedaren, avloppspumpen och pumpsystemet ute i guldfiskdammen och även den lilla renen slocknade....... Lyckligt ovetande om detta gick jag till sängs, nästa morgon uppsöker jag toaletten för att "slå en sjua" det visar sig att det inte går att spola!.... Hårda ord kommmer ur min mun och jag börjar fundera på vad som är fel. Slutligen till min lättnad upptäcker jag att det bara är strömmen som är frånslagen från avloppspumpen....slår på och allt fungerar igen. Kommer in i köket förklarar vad som hänt och hustrun berättar om sitt misstag. Här kunde denna historia vara slut...men icke med gäster i huset. Svärson Jimmy frågar lite försiktigt vid morgonkaffet om vi brukar stänga av avloppspumpen på natten?...Svaret är nej, och han berättar då följande:
Han behövde uppsöka toaletten på natten, tände ljuset, lyfte på toalocket och konstaterar att toan är vattenfylld. Smart som han är (tack och lov !) så försöker han inte spola. Där klockan tre på natten kryper stackars Jimmy runt på golvet för att följa elkabeln och se var strömbrytaren sitter då han konstaterat att det måste vara felet. Som tur var såg inte jag detta..........att se svärsonen krypa runt på toagolvet mitt i natten kanske hade gjort mig lite betänksam över Emelies val av man. Han hittar strömbrytaren, gör det han ska sedan spolar och vad gör han därefter?... Stänger av strömmen igen, den stackarn trodde ju att den skulle vara avstängd på natten. Tack Jimmy för att du gav mig några gråa hår på morgonen :)
Hustrun, dottern, svärsonen....ja det händer alltid något när de kommer lösa i huset! Men jag älskar dem av hela mitt hjärta!! Vi fick många goda skratt efter detta "strömäventyr".
Brandsläckare och Bonanza......
Julafton hade Drängen tagit på sig några uppdrag som tomte här i byn. Han har alltid något på gång :) Nåväl detta gjorde att vi fick anpassa middag mm efter hans arbetspass. Benny ringde från Canada så alla fick möjlighet och önska honom en God Jul, hoppas vi snart kan vara samlade hela familjen. Så småningom var allt avklarat, maten, Kalle Anka, kaffet och då återstår det viktigaste (iaf enligt affärkedjorna, tv-reklam mm) julklappsutdelning. Julen innehåller givetvis mycket mer än paket, t.ex. familjegemenskap, glädje och kanske också en stund till eftertanke. Men visst gillar alla paket, gammal som ung. Mina paket innehöll väldigt olika saker, en brandsläckare, ett vackert dovhjortshorn, slipsar, eldkorg och mycket mer. Dessutom ett minne från min och tv´s barndom en dvd med Bonanza eller som de också hette Bröderna Cartwright. Nog minns vi dem Ben, Hoss, Adam och lille Joe., ska verkligen bli kul att åter få ta del av deras äventyr. Hur många gånger har man inte lekt bröderna Cartwright hemma i skogen när vi var små :) . Förresten på tal om barndom, bilden i detta inlägg är på min kära julgranskula, jag en gång fick av min mormor hon är borta sedan många jular tillbaka men minnet av henne och julgranskulan finns kvar.
Jag önskar er alla en fortsatt fin julhelg.
Illern Göran och advent i stallet
Drängen bestämnde igår att vi skulle gödsla ut i stallet och hönshuset idag, det skulle bli adventsfint. Han har ingen tanke på att hans gamla far vill ha söndagsledigt.....bara skämt, jag tycker det är roligt att jobba med honom. Även om det ibland låter som vi är världens ovänner, när det inte riktigt funkar som vi vill :)
Nåväl åter till stallet och adventsstädningen. Drängen tog hand om utgödslingen i hönshuset och arbetet i stallet föll på min lott. Plockade ner ett antal buntar halm från loftet och skulle påböra dagens arbete. Då faller min blick på en av våra råttfällor. Vi är ju djurvänner så vi använder levandefällor så inga råttor blir skadade ( ja jag vet, lite småknäppt men råttor har också rätt att leva, fast på annan plats än i vårt stall ). I fällan sitter illern Göran ! Snacka om att jag blev förvånad...... "Vad tusan gör du här ?" frågade jag..... Vad sa Göran då ?? Vad sa Göran då?.......alldeles rätt han sa ingenting, snarare fräste åt mig. Det var alltså inte den alkoholiserade Göran som gått fel efter en natt på Stureplan, utan en helt vanlig iller. Att få in en iller bland höns och kaniner är inte kul, den kan vara väldigt blodtörstig och bita ihjäl allt den kommer åt. Tack och lov så hade den nog gått i fällan nästan med en gång när den kom in i stallet.
Jag hämtade Drängen i hönshuset så han också skulle få se vad som hänt. det är alltid kul att få se vilda djur på nära håll. Som sagt var vi tacksamma att den inte ställt till någon skada, men vad skulle vi göra med den. Att avliva detta vackra djur var det inte tal om, men vi kunde ju inte heller bara släppa ut den på gården. Risken var ju stor att den skulle återvända till hönsen. En iller är nästan lite som en svensk skunk, när den blir irriterad och rädd avsöndrar den en fruktansvärd stank. Vi bestämde oss naturligtvis för att släppa den, så jag stoppade in fällan i bilen och körde åtskilliga kilometer tills jag hittade en plats som var lämplig för vår vän att släppas på.
Fällan öppnades och illern sprang iväg på nya äventyr långt från våra höns, ett vackert djur men jag hoppas att vi inte möts på gården igen........ och att han inte hälsar på sin släkting Göran, han är ingen bra förebild för någon iller :)
Farsan
Men det som känns mest bittert är att när jag själv blev pappa visste jag inte hur man var som en far. Dåligt samvete har jag nog alltid dragits med......hur är man som en bra far, har jag varit en bra pappa? jag visste ju inte, hade aldrig haft någon själv. Förhoppningsvis har jag trots allt gjort mitt bästa som pappa för mina barn, alltid försökt finnas där för dem när de behövt mig. Kanske jag blivit för "mycket" pappa och skämt bort dem lite (eller vad tror du mimsen:) ) Men varje fars dag gör det ont i hjärtat när jag inser att jag aldrig packat in en farsdags present, har ju inte haft någon att ge den. Jag beklagar inte min uppväxt men nog har jag saknat en pappa många gånger Jag hoppas innerligt att jag har givit mina barn det som jag saknat hela mitt liv. Känner inget hat mot honom bara en sorg att vi aldrig fick ha en far och son relation. Åren har gått, de sista 25 åren hade vi ingen kontakt, men i hjärtat hur konstigt det än kan låta är han ändå min far. Vet inte om jag postumt ska tacka honom för att jag är den jag är eller vara arg på honom för detsamma. Men en sak vet jag...jag kommer alltid att finnas där för våra barn, de är mitt allt och jag är otroligt stolt över alla tre. Och de ska aldrig behöva säga att "pappa svek mig"
Barn behöver både en mamma och pappa ! Tro mig jag vet!
Människans bästa vän
Människans bästa vän, ja så säger man om hundar. Visst är det så, polishundar, mögelhundar, likhundar och framför allt ledhundar. Hundar gör en fantastisk insats i vårt liv och samhälle. det är verkligen människans bästa vän.
De senaste 25 åren har vi haft hundar i vår familj, totalt 5 st alla med sin personlighet. Den första hunden vi "fick" var en blandras med största delen labrador, vid namn Chess. Hon var drygt 2 år när hon kom till oss, som jag skrev fick vi henne. Hon hade levt ett mindre bra liv, under sina första levnadsår hade hon bytt hem ett flertal gånger, varit insats i pokerspel mm. Slutligen kom hon tillbaka till uppfödaren, som kontaktade mig och undrade om vi ville ta hand om henne. Jag hämtade Chess utan att först ha pratat med resten av familjen (!) men trodde nog de skulle ta henne till sitt hjärta, vilket de också gjorde. När hon kom till oss var hon väldigt nervös, inte att undra på efter sin levnadshistoria men hon var fantastiskt snäll. Chess behövde aldrig kopplas, hon lämnade inte vår sida när vi var ute. När hon väl funnit sin trygghet, älskade hon alla människor som djur. Det hände att hon blev skendräktig och då lät hon katterna dia henne, hon tyckte verkligen om katter. Chess var en underbar hund som vi för alltid kommer att minnas, hon somnade in i december 1996.
Nästa hund var Tuffa Tuffzan till vardags kallad Tufz, en härlig golden retriver. Vi var egentligen fodervärdar till henne, men hon övergick så småningom i vår ägo. En fantastiskt hund och en perfekt vakthund, släppte inte in någon på gården. Problemet var bara att våra skyltar om varning för hunden inte respekterades, efter som det var en golden som stod där på gården så trodde många att det var bluff, de är ju så snälla. Tufz var otroligt snäll mot familjen, barnens hårdhänta lek gjorde henne inget,Hon sov i min och frugans säng var natt, och innan läggdax skulle hon ha ett halvt glas saft (!). Tufz var på många sätt min hund och jag saknar henne väldigt mycket. Hon lämnade oss i april 2005.
En dag kom Bruce in i familjen, han bodde egentligen hos en jobbarkompis men var här när de var på semester. En dag kom vi fram till att det var lika bra att han blev kvar här, då han inte ville åka hem igen, Bruce var en labrador. Labradorer är snälla men Bruce han var så snäll så han var nästan dum. Han älskade allt och alla visste inte hur man blev arg, men han var rädd för att saker och ting skulle göra ont. Han kunde skrika till om man råkade gå för nära hans säng när han låg där, "det kunde ju göra ont om man blev trampad". Vi har inget staket runt tomten men det var inga problem med Bruce, han gick aldrig utanför tomtgränsen. Han låg i trädgården och tittade på folk och hundar som passerade, Bruce behövde aldrig kopplas. Men när åldern tog ut sin rätt så kom han inte riktigt ihåg var gränsen gick och var han bodde, då kunde han ta en promenad längs byvägen "för det var väl också hans gård". En fantastisk hund som gick bort 2007. Nu vilar han med de andra i vår trädgård.
I dag har vi två hundar, en siberian husky vid namn Lámour men kallas Ami och en labrador..Zigge. Ami köpte egentligen vår dotter när hon läste till djurvårdare i Svalöv. Ami var 6 månader när vi hämtade henne, hon bodde tillsammans med en flock husky´s i en hundgård. Huskyn är så nära en varg man kan komma och det stämde verkligen på Ami, hon var vild..... Vår dotter tog med henne till Svalöv......efter ett dygn ringde hon och ville jag skulle ta hem hunden till oss. Hon hade ylat hela dagen så grannarna höll på att bli tokiga. Hon är en "varg" så hon skäller inte men tro mig, hon kan yla. Så Ami flyttade hem till oss, och en sak är säker nästa hund blir också en husky de är underbara hundar, så nära ursprunget man kan komma. Men vår lilla dam frestade vårt tålamod i början, hon är flockpräglad måste vara med sina flockmedlemmar. Så var ingen hemma med henne rev hon nästan huset.......ska erkänna att jag många gånger ville sälja henne, men tack och lov satte Siwan stopp för det. Hon är en speciell flicka. Varje middag ska hon ha lite mjölk i ett glas (!). Husky´s älskar snö, Ami älskar sin fåtölj. Hon trivs ingen annstans än hemma, då ylar hon. För en tid sedan blev hon sjuk och inlagd på djursjukhuset, där får de vara i små burar och rastas då och då. Ami placerades också i en bur.....efter ett konstant ylande och försök till att riva buren, fick hon tillbringa sin tid på sjukhuset på veterinärens kontor. En egensinnig flicka, hon är Siwans hund även om det är hos mig hon ska ha middagsmjölken. Hon är nu 10 år.
Slutligen har vi Zigge. Han kom hit en sommardag för ett antal år sedan, då hans familj inte kunde ha honom kvar pg av allergi. Han är utan tvekan Drängen´s hund, de ser på tv tillsammans och sover i samma säng på natten. Zigge är en snäll hund och en perfekt vakthund, minsta ljud på gården och han säger ifrån. Så som han låter då så går ingen tjuv med förstånd in i huset. Här behövs inga låsta dörrar. Zigge är också en snäll familjehund, tyvärr är det inte många andra hundar han tål. Det gäller att vara bestämnd när vi är på promenad och möter andra. Zigge har ju givetvis sin lilla egenhet också.....det är den enda hund jag träffat som har en snuttefilt..... ja du läste rätt...han har sin lilla gröna filt som han tar i munnen och håller mellan tassarna, sen somnar han så sött !
Hundar är fantastiska, nu kan vi inte tänka oss ett liv utan dem. Visst är det besvärligt när man ska resa bort, men det löser sig alltid. En hund är alltid lika glad och se dig när du kommer hem, har dagen varit jäklig lyssnar han tålmodigt och tycker lika mycket om dig ändå. Att sitta nere vid havet och "samtala" om allt och inget med sin hund är något jag önskar alla fick uppleva. Det är verkligen rogivande. Nog är de MÄNNISKANS BÄSTA VÄN.
