Illern Göran och advent i stallet
En av de roligaste sketcherna med Robert Gustafsson är när han har med sig sin uppstoppade och gravt alkoholiserade iller vid namn Göran. Har ni inte sett dessa kan jag rekommendera det, finns på youtube. Varför skriver jag om illern Göran idag ? Tror vi börjar från början för att få rätt på historien.
Drängen bestämnde igår att vi skulle gödsla ut i stallet och hönshuset idag, det skulle bli adventsfint. Han har ingen tanke på att hans gamla far vill ha söndagsledigt.....bara skämt, jag tycker det är roligt att jobba med honom. Även om det ibland låter som vi är världens ovänner, när det inte riktigt funkar som vi vill :)
Nåväl åter till stallet och adventsstädningen. Drängen tog hand om utgödslingen i hönshuset och arbetet i stallet föll på min lott. Plockade ner ett antal buntar halm från loftet och skulle påböra dagens arbete. Då faller min blick på en av våra råttfällor. Vi är ju djurvänner så vi använder levandefällor så inga råttor blir skadade ( ja jag vet, lite småknäppt men råttor har också rätt att leva, fast på annan plats än i vårt stall ). I fällan sitter illern Göran ! Snacka om att jag blev förvånad...... "Vad tusan gör du här ?" frågade jag..... Vad sa Göran då ?? Vad sa Göran då?.......alldeles rätt han sa ingenting, snarare fräste åt mig. Det var alltså inte den alkoholiserade Göran som gått fel efter en natt på Stureplan, utan en helt vanlig iller. Att få in en iller bland höns och kaniner är inte kul, den kan vara väldigt blodtörstig och bita ihjäl allt den kommer åt. Tack och lov så hade den nog gått i fällan nästan med en gång när den kom in i stallet.
Jag hämtade Drängen i hönshuset så han också skulle få se vad som hänt. det är alltid kul att få se vilda djur på nära håll. Som sagt var vi tacksamma att den inte ställt till någon skada, men vad skulle vi göra med den. Att avliva detta vackra djur var det inte tal om, men vi kunde ju inte heller bara släppa ut den på gården. Risken var ju stor att den skulle återvända till hönsen. En iller är nästan lite som en svensk skunk, när den blir irriterad och rädd avsöndrar den en fruktansvärd stank. Vi bestämde oss naturligtvis för att släppa den, så jag stoppade in fällan i bilen och körde åtskilliga kilometer tills jag hittade en plats som var lämplig för vår vän att släppas på.
Fällan öppnades och illern sprang iväg på nya äventyr långt från våra höns, ett vackert djur men jag hoppas att vi inte möts på gården igen........ och att han inte hälsar på sin släkting Göran, han är ingen bra förebild för någon iller :)
Drängen bestämnde igår att vi skulle gödsla ut i stallet och hönshuset idag, det skulle bli adventsfint. Han har ingen tanke på att hans gamla far vill ha söndagsledigt.....bara skämt, jag tycker det är roligt att jobba med honom. Även om det ibland låter som vi är världens ovänner, när det inte riktigt funkar som vi vill :)
Nåväl åter till stallet och adventsstädningen. Drängen tog hand om utgödslingen i hönshuset och arbetet i stallet föll på min lott. Plockade ner ett antal buntar halm från loftet och skulle påböra dagens arbete. Då faller min blick på en av våra råttfällor. Vi är ju djurvänner så vi använder levandefällor så inga råttor blir skadade ( ja jag vet, lite småknäppt men råttor har också rätt att leva, fast på annan plats än i vårt stall ). I fällan sitter illern Göran ! Snacka om att jag blev förvånad...... "Vad tusan gör du här ?" frågade jag..... Vad sa Göran då ?? Vad sa Göran då?.......alldeles rätt han sa ingenting, snarare fräste åt mig. Det var alltså inte den alkoholiserade Göran som gått fel efter en natt på Stureplan, utan en helt vanlig iller. Att få in en iller bland höns och kaniner är inte kul, den kan vara väldigt blodtörstig och bita ihjäl allt den kommer åt. Tack och lov så hade den nog gått i fällan nästan med en gång när den kom in i stallet.
Jag hämtade Drängen i hönshuset så han också skulle få se vad som hänt. det är alltid kul att få se vilda djur på nära håll. Som sagt var vi tacksamma att den inte ställt till någon skada, men vad skulle vi göra med den. Att avliva detta vackra djur var det inte tal om, men vi kunde ju inte heller bara släppa ut den på gården. Risken var ju stor att den skulle återvända till hönsen. En iller är nästan lite som en svensk skunk, när den blir irriterad och rädd avsöndrar den en fruktansvärd stank. Vi bestämde oss naturligtvis för att släppa den, så jag stoppade in fällan i bilen och körde åtskilliga kilometer tills jag hittade en plats som var lämplig för vår vän att släppas på.
Fällan öppnades och illern sprang iväg på nya äventyr långt från våra höns, ett vackert djur men jag hoppas att vi inte möts på gården igen........ och att han inte hälsar på sin släkting Göran, han är ingen bra förebild för någon iller :)
Kommentarer
Trackback
