osikes

Människans bästa vän, ja så säger man om hundar. Visst är det så, polishundar, mögelhundar, likhundar och framför allt ledhundar. Hundar gör en fantastisk insats i vårt liv och samhälle. det är verkligen människans bästa vän. 
De senaste 25 åren har vi haft hundar i vår familj, totalt 5 st alla med sin personlighet. Den första hunden vi "fick" var en blandras med största delen labrador, vid namn Chess. Hon var drygt 2 år när hon kom till oss, som jag skrev fick vi henne. Hon hade levt ett mindre bra liv, under sina första levnadsår hade hon bytt hem ett flertal gånger, varit insats i pokerspel mm. Slutligen kom hon tillbaka till uppfödaren, som kontaktade mig och undrade om vi ville ta hand om henne. Jag hämtade Chess utan att först ha pratat med resten av familjen (!) men trodde nog de skulle ta henne till sitt hjärta, vilket de också gjorde. När hon kom till oss var hon väldigt nervös, inte att undra på efter sin levnadshistoria men hon var fantastiskt snäll. Chess behövde aldrig kopplas, hon lämnade inte vår sida när vi var ute. När hon väl funnit sin trygghet, älskade hon alla människor som djur. Det hände att hon blev skendräktig och då lät hon katterna dia henne, hon tyckte verkligen om katter. Chess var en underbar hund som vi för alltid kommer att minnas, hon somnade in i december 1996.

Nästa hund var Tuffa Tuffzan till vardags kallad Tufz, en härlig golden retriver. Vi var egentligen fodervärdar till henne, men hon övergick så småningom i vår ägo. En fantastiskt hund och en perfekt vakthund, släppte inte in någon på gården. Problemet var bara att våra skyltar om varning för hunden inte respekterades, efter som det var en golden som stod där på gården så trodde många att det var bluff, de är ju så snälla. Tufz var otroligt snäll mot familjen, barnens hårdhänta lek gjorde henne inget,Hon sov i min och frugans säng var natt, och innan läggdax skulle hon ha ett halvt glas saft (!). Tufz var på många sätt min hund och jag saknar henne väldigt mycket. Hon lämnade oss i april 2005.

En dag kom Bruce in i familjen, han bodde egentligen hos en jobbarkompis men var här när de var på semester. En dag kom vi fram till att det var lika bra att han blev kvar här, då han inte ville åka hem igen, Bruce var en labrador. Labradorer är snälla men Bruce han var så snäll så han var nästan dum. Han älskade allt och alla visste inte hur man blev arg, men han var rädd för att saker och ting skulle göra ont. Han kunde skrika till om man råkade gå för nära hans säng när han låg där, "det kunde ju göra ont om man blev trampad". Vi har inget staket runt tomten men det var inga problem med Bruce, han gick aldrig utanför tomtgränsen. Han låg i trädgården och tittade på folk och hundar som passerade, Bruce behövde aldrig kopplas. Men när åldern tog ut sin rätt så kom han inte riktigt ihåg var gränsen gick och var han bodde, då kunde han ta en promenad längs byvägen "för det var väl också hans gård". En fantastisk hund som gick bort 2007. Nu vilar han med de andra i vår trädgård.

I dag har vi två hundar, en siberian husky vid namn Lámour men kallas Ami och en labrador..Zigge. Ami köpte egentligen vår dotter när hon läste till djurvårdare i Svalöv. Ami var 6 månader när vi hämtade henne, hon bodde tillsammans med en flock husky´s i en hundgård. Huskyn är så nära en varg man kan komma och det stämde verkligen på Ami, hon var vild..... Vår dotter tog med henne till Svalöv......efter ett dygn ringde hon och ville jag skulle ta hem hunden till oss. Hon hade ylat hela dagen så grannarna höll på att bli tokiga. Hon är en "varg" så hon skäller inte men tro mig, hon kan yla. Så Ami flyttade hem till oss,  och en sak är säker nästa hund blir också en husky de är underbara hundar, så nära ursprunget man kan komma. Men vår lilla dam frestade vårt tålamod i början, hon är flockpräglad måste vara med sina flockmedlemmar. Så var ingen hemma med henne rev hon nästan huset.......ska erkänna att jag många gånger ville sälja henne, men tack och lov satte Siwan stopp för det. Hon är en speciell flicka. Varje middag ska hon ha lite mjölk i ett glas (!). Husky´s älskar snö, Ami älskar sin fåtölj. Hon trivs ingen annstans än hemma, då ylar hon. För en tid sedan blev hon sjuk och inlagd på djursjukhuset, där får de vara i små burar och rastas då och då. Ami placerades också i en bur.....efter ett konstant ylande och försök till att riva buren, fick hon tillbringa sin tid på sjukhuset på veterinärens kontor. En egensinnig flicka, hon är Siwans hund även om det är hos mig hon ska ha middagsmjölken. Hon är nu 10 år.

Slutligen har vi Zigge. Han kom hit en sommardag för ett antal år sedan, då hans familj inte kunde ha honom kvar pg av allergi. Han är utan tvekan Drängen´s hund, de ser på tv tillsammans och sover i samma säng på natten. Zigge är en snäll hund och en perfekt vakthund, minsta ljud på gården och han säger ifrån.  Så som han låter då så går ingen tjuv med förstånd in i huset. Här behövs inga låsta dörrar. Zigge är också en snäll familjehund, tyvärr är det inte många andra hundar han tål. Det gäller att vara bestämnd när vi är på promenad och möter andra. Zigge har ju givetvis sin lilla egenhet också.....det är den enda hund jag träffat som har en snuttefilt..... ja du läste rätt...han har sin lilla gröna filt som han tar i munnen och håller mellan tassarna, sen somnar han så sött !

Hundar är fantastiska, nu kan vi inte tänka oss ett liv utan dem. Visst är det besvärligt när man ska resa bort, men det löser sig alltid. En hund är alltid lika glad och se dig när du kommer hem, har dagen varit jäklig lyssnar han tålmodigt och tycker lika mycket om dig ändå. Att sitta nere vid havet och "samtala" om allt och inget med sin hund är något jag önskar alla fick uppleva. Det är verkligen rogivande. Nog är de MÄNNISKANS BÄSTA VÄN.