osikes

Åter en arbetsdag att lägga till handlingarna. Hade som mål idag att försöka beta av allt som samlat sig på skrivbordet. Kan konstatera att när jag lämnade kontoret hade pappershögarna minskat dramatiskt....skönt..
Otroligt hur mycket det kan bli på några dagar. Har varit ute hela veckan på förättningar och vår traditionella rundtur med julklappar till samarbetspartners. Tar mycket tid men är trevligt att lämna en liten gåva som uppskattning för gott samarbete under året. Fick en liten paus från skrivbordet, när jag träffade Petra för en snabblunch.

Har funderat på vad det är som gör att man blir den man är....yrkesval mm. Är det vår uppväxt, eller påverkan från andra,  slumpen eller om vi kallar det ödet ? Jag tillbringar varje dag i kostym vit skjorta och slips....när jag växte upp så sa jag alltid "jag ska ha ett jobb som man blir skitig av så det syns att man jobbar ".......hm känns som jag svikit mina ideal :)
Är uppvuxen i arbetarmiljö där industrin var det enda som gällde. De flesta arbetade på Stridsberg och Biörck i Trollhättan i min släkt. Riktigt hederligt arbete..... man blev skitig. Min gamla mormor ville jag skulle bli präst (!)
men det var nog tur för kyrkan att det inte blev så. Tror inte jag och kyrkan hade haft samma uppfattning om prästens arbetsuppgifter.......I tonåren ville jag läsa till veterinär men insåg att det inte fanns ekonomiska möjligheter till detta. Fixade jobb på en handelsträdgård på helgerna och när grundskolan var över började jag på heltid där.....jo där blev man skitig. Olyckskorparna sa att jag aldrig skulle få ett arbete om jag inte gick på gymnasiet.........började jobba när jag var 14 år har inte varit arbetslös sedan dess........ så fel de hade.... När jag tittar i backspegeln så skulle jag givetvis gärna haft en utbildning med mig i livet... men omständigheterna gjorde det omöjligt.
Och nu sedan snart 20 år tillbaka är jag begravningsentreprenör, ett yrke jag knappt visste fanns när jag var grabb. Okej mormor fick lite rätt iallafall eftersom jag även är borgerlig officiant :). Tror nog hon hade varit lite stolt ändå..... Men det är fantastiskt hur livet tar sina vändningar.Varför blev vi den vi är ? Varför har vi det yrke vi har? Ja svaret är väl olika för oss alla, i mitt fall är det nog slumpen eller kanske ödet.  Men det viktigaste är att vi trivs med vår tillvaro och oss själva.