osikes

Har ni tänkt på hur man ändrar uppfattning om saker  och ting när man blir äldre, som det här med snö. När jag var en liten grabb var snö detsamma som pulkåkning, skidor, snöbollskrig, bygga snögubbar kort sagt.. GLÄDJE. Nu när  "grabben" passerat de femtio är snö detsamma som kyla, långkalsonger som kliar, skrapa rutor på bilen, snöskottning, benbrott i halkan, inställda bussar kort sagt ..PROBLEM. Undrar när under de senaste fyrtio åren som jag började förändra min syn på snön? Problemet för oss här i Skåne är ju att snön inte ligger still. Skånsk snö har en förkärlek för asfalt. Vilket innebär att när snöflingorna sakta dalar ner på våra åkrar och fält, uppstår en oro hos dem, de längtar till sin svarta förälskelse alltså asfalten. De tar hjälp av sin kompis vinden som tycker det är kul att jäklas med människor (tänk bara på lövräfsningen !) och vips är åkrarna tomma och vägarna fyllda av snö. Och där står vi med fastkörda bilar som ska skottas fram med en spade som ligger i bakluckan. Den spaden är ju för pygmeér ! Visst kan man skotta loss bilen med den men det går ju inte att räta på ryggen sen på minst tre dagar man går runt som en halvt utfälld fällkniv, snö = problem. Men visst kan det vara vackert med snö, tänk bara på......................jag ber att få återkomma när jag kommer på något positivt om snö. :)