osikes

Jag har förhoppningsvis en del goda sidor, men när det gäller hushållsarbete är jag en katastrof. Jag borde t.ex inte få vistas i köket utan en handledare. Ska berätta några episoder så förstår ni varför... De första varningssignalerna kom redan i skolan, vi hade hemkunskap vet inte om detta ämne fortfarande ingår i läroplanen. Där skulle man iallafall lära sig allt om att sköta ett hem, städning, tvätt, strykning och det värsta av allt matlagning. Nåväl på denna lektion skulle vi baka en sockerkaka, vi skulle göra detta tillsammans med en kompis. Jag och min polare "Lagge" gav oss på detta bak, blandade degen efter konstens alla regler och hystade in den i ugnen. När vi konstaterat att kakan stått inne länge nog tog vi ut den......Vilket mästerverk ! Gyllenbrun som en hemvändade charterresenär, plockade fram kniven för att ta en smakbit. Denna sockerkaka hade varit absolut perfekt om det varit meningen den skulle innehålla fyllning. När vi delade vår vackra skapelse kom en stilla vårflod rinnande från mitten, kakjäkel var ju inte klar.......Behöver jag nämna att jag ingen av oss fick högsta betyg i detta ämne.
Tyvärr har jag inte blivit mycket bättre på äldre dagar. Skulle bjuda min hustru på kaffe och kanelbullar en kväll, fixade kaffet (det klarar jag!). Plockade ur kanelbullarna ur frysen stoppade dem i micron, satte den på högsta effekt i 10 minuter.......hade jag målat bullarna svarta kunde jag sålt dom till hockyförbundet som puckar, Dom var stenhårda, det fick bli en slät kopp kaffe. Men en sak kan jag faktiskt, steka fläsk. Jag har sjäv kommit på det perfekta sättet att veta när det är klart. I med fläsket och en redig klick smör i pannan dimman lägger sig, hade det varit sådan dimma i Lützen 1632 hade de aldrig kunnat skjuta Gustav II Adolf, de hade aldrig hittat han. Nåväl som sagt Lützendimman tjocknar och då.....går brandlarmet och fläsket är färdigt. Det brukar dofta stekt fläsk i huset tre dagar efter en sådan tillagning..... Halv åtta hos mig, jäkla amatörer säger jag.

En sak till jag inte är så bra på är strykning. Visst inga problem att stryka en duk, fyrkantig trevlig sak det blir slätt och fint. Men dessa förbaskade skjortor, där står man och stryker med ett ångstrykjärn det pustar och stånkar så barndomens ångmaskin som man laddade med meta-tabletter dyker upp i mitt minne. Men som sagt skjortan ligger där på strykbrädan, med varsam hand förs järnet över ryggen, så slätt och fint blir det. Nästa del är ärmarna de blir lika fina, lyfter upp skjortan för att beundra utfört arbete........då är ryggen lika skrynklig igen, det går bara inte.
Tack och lov utför min kära denna uppgift, jag använder fem vita skjortor i veckan, så hon har det tufft. När jag räknar efter stryker hon runt 240 arbetsskjortor per år! ( Får nog ha med mig blommor hem på fredag) Älskar dig hjärtat :)

Tvättstugan bör jag heller inte vistas i. Tvättade en av mina favorittröjor för många år sedan. Kan väl säga som så att det var tur att vår dotter hade några barbiedockor, för när jag var klar passade den bättre till dem än mig. Uppstår en krissituation och jag måste tvätta när frugan jobbar får jag  ringa för instruktioner hur man startar maskinen!! Jag är hopplös.

På tal om tvättmaskin så måste jag berätta om min älskade hustru. ... hon gillar inte spindlar... fel...hon är livrädd för spindlar. En dag när hon var på ovanvåningen och vek tvätt hörde jag plötsligt hur hon ropade  efter mig. Jaja tänkte jag nu har en stackars spindel visat sig, gjorde mig ingen större brådska men slutligen gick jag för att fånga "besten". Döm om min förvåning  det var ingen spindel..........hon hade ramlat ner för trappan, där låg hon på golvet lätt mörbultad! Tack och lov inte brutit något, får väl erkänna att jag hade lite dåligt samvete som inte kommit med en gång.
Jag måste säga att livet är fullt av överraskningar, vi har levt tillsammans i över trettio år. Mitt hår är grått men det borde ju vara hustrun som skulle vara gråhårig. Tänk allt hon fått stått ut med under alla dessa år.
Hon är inte bara underbar utan otroligt tålmodig :)