osikes

Får jag presentera mig...Pelle heter jag, eller snarare hette jag. Jaha tänker ni... nu är han mer knäpp än vanligt. Nejdå det är faktiskt sant under hela min uppväxt kallades jag för Pelle. Trots att det överhuvudtaget inte finns någon koppling till mitt dopnamn. Ja för att göra det ännu rörigare så är jag egentligen inte döpt till Kent heller!  Lugn bara jag ska förklara..... jag är döpt till Kent-Åke kallades Pelle men heter Kent. Solklart eller hur..(blev änna lite rörigt det här eller hur). Nåväl åter till ordningen, varför kallades jag då för Pelle i alla dessa år?  Är inte riktigt säker på det, men tror det beror på att jag var lik Pelle i Vi på Saltkråkan. Inte bara utseendemässigt utan även att jag var lika tokig i djur som han. Därmed var vi framme vid vad detta blogginlägg egentligen skulle handla om. Några historier om djuren i mitt liv. Snacka om lång inledning !!
Som sagt jag älskade alla djur, som de flesta barn ville jag ha hund, katt, fågel kort sagt vilket djur som helst. Det var bara ett litet hinder för att detta skulle bli verklighet....morsan var livrädd för allt från möss till hästar.
Men jag skaffade mig ändå mitt allra första djur, okej det blev ingen mysig hund eller katt att kela med. Mitt första "husdjur" var en liten krabbspindel som jag fångade och hade i en tänsticksask. Jag kallade den för Rocky....vete tusan var jag fick det namnet ifrån, det här var långt innan Rocky-filmerna. Lilla Rocky framlevde sina dagar i tändsticksasken fick en fluga då och då och var nog rätt nöjd med tillvaron. Tändsticksasken hade jag alltid i min bakficka, vi var oskiljaktiga jag och min spindel. Men alla vackra sagor har ett slut, en dag skulle jag gå till Dahl´s tobaksaffär och köpa godis, Rocky på sin plats i bakfickan. Vad händer då?... Jag snubblar på trappen far på röven..... och Rocky kunde efter denna händelse möjligtvis användas som frimärke. :(

När jag flyttat hemifrån bestämnde jag själv om mitt "djurinnehav". Jag köpte en nymfparakit, en vacker grå fågel med gul tofs på huvudet, som skrek så man kunde tro att någon fått pungen i kläm, denna konst ville han gärna visa varje gång telefonen ringde. Behöver jag nämna att han gick mig på nerverna! Denna skrikande galning kallade jag Pompe efter vår krigarkonung Karl XII´s hund......Hur tusan kan man döpa en papegoja efter en hund som levde på 1700-talet?  Tror nästan jag vore ett intressant fall för en hjärnskrynklare... förlåt psykolog heter det. Slutligen insåg både jag och Pompe att det bästa vore om våra vägar skiljdes, så en kompis fick överta honom.

En vacker  sommardag hämtar jag och min tjej (numera fru) en liten kattunge. Vad ska då denna vackra varelse heta (katten alltså, tjejen hade ju redan ett namn). Vi funderar under kvällens middag, bestående av kyckling och vin...hmm just det vin...jag funderar vin, bacchus ,Gyldene freden, fredmans epistlar. Och då kommer det.... naturligtvis ska katten heta Bellman. Ni som inte förstår mina tankar som ledde fram till  namnet kan ju fundera på det ett slag. Han var en härlig katt, väldigt egensinnig och full i sjutton. Minns en gång när det var läge för lite fredagsmys i sänghalmen.... Ett gott råd grabbar, håll koll på katten, vänd inte ändan mot honom...... Bellman trodde förmodligen att det som hängde där var en miniatyrboxboll för katter så han testade ett par slag.... MED KLORNA UTE!!!! .. Detta var en ganska traumatisk upplevelse, förmodligen för katten med, då mitt skrik  kunde noteras på Richter-skalan.
Den här katten hade mycket ideér för sig. Vi hade exempelvis ovanför vår säng en hylla där det stod några prydnadssaker. Tyckte Bellman att det var dags för oss att vakna, hoppade han upp på hyllan. Föste försiktigt en prydnadssak framför sig, tills han riktat in bomben över mitt bröst... (som om han vore någon jädrans bombplanspilot under kriget) då slog han till den och pang! fullträff. Jag vaknade med ett skrik och katten sprang iväg. Ger mig tusan på att han satt under soffan och skrattade åt sin perfekta bombning av mig. Han är borta sedan många år sedan, men den katten glömmer jag aldrig.

Det här var några korta historier om några få av alla de djur som funnits i mitt liv. Kanske återkommer jag med fler djurhistorier någon annan gång.