osikes

Vid den här årstiden brukar jag åka buss till kontoret. Det är skönt att slippa köra själv, och det ges tillfälle att sitta och slöa t.om. nicka till lite. Med andra ord ganska avkopplande och det är väldigt intressant att studera de andra passagerarna. Till exempel de med snören !, ni har säkert sett dem överallt, på bussen, tåget ja de syns på de flesta platser . Ungdomar sitter på bussen med antingen vita eller svarta snören som kommer upp ur jackfickan och smiter in i deras öron. Ur dessa strömmar då musik. Ok jag är inte så dum att jag inte förstår att det är öronsnäckor från telefon, mp3 eller vad det kallas. Detta fenomen möter jag överallt ex. på lunchrestaurangen en herre i kostym och slips och nog fanken ett par snören i öronen. Tar en strandpromenad med hundarna....möter en joggare jodå hon bär dem också. Jag ställer mig bara två frågor....för det första varför? När jag går vid havet njuter jag av vågornas brus, måsarnas skrik och kanske en lärka som drillar. Allt detta missar man ju om det skrålar musik in i huvudet hela tiden. Är vi i naturen är det väl trevligare med dessa ljud, än ett konstant musikintag rätt in i skallen. Det är så avkopplande säger de....nänä mig lurar de inte, vågornas sång när de slår mot stranden det är avkopplande!! Nästa fråga jag ställer mig är följande...Är alla tonåringar på bussen gravt hörselskadade ? Jag behöver inga öronsnäckor, eftersom alla håller en sådan volym att jag lyssnar på 4-5 låtar samtidigt utan snören i öronen! Dessutom är det inte musik......det mesta låter som en kraftig kollision mellan två grisbilar.

Gjorde ett annat intressant konstaterande idag på bussen hem......Jag är UNIK, fel jag är UNIK x 2...... Skall förklara närmre. Det sitter två grabbar i bussen, de diskuterar var de ska spendera fredagskvällen..."kan vi va hos din morsa? Nä hon och min plastpappa är inte hemma. Kan vi inte vara hos din pappa? Nä min låtsasmamma är där och hon är så tråkig". Plastpappa, låtsasmamma eller vad man nu kallar det....Herregud var och varannan unge "har" fyra föräldrar. Snacka om att jag  är unik ....har bara haft en fru, och mina stackars barn har bara oss två som föräldrar. Undrar hur deras uppväxt påverkats av detta ?? Skämt åsido så tycker jag det är lite skrämmande....tar vi inte äktenskapet på allvar längre?....ger vi upp för lätt när det krisar? Förstår att det finns familjer där skilsmässa är den bästa lösningen för barnen. Men jag läste att två av tre äktenskap slutar med skilsmässa!!.... No comments. Men hallå där jag var ju unik gånger två vad är då det andra..... Jo mina vänner, 1961 när jag var två år skildes mina föräldrar, och det var jäkligt unikt att vara skilsmässobarn på den tiden. När vi började första klass tog fröken fram mig till katedern och förklarade för de andra barnen att Kent har ingen pappa. Snacka om att vara unik, fick till och med visas upp :)