Smått o gott
Min kära hustru är imponerande som står ut med vårt samlande.. På lördagskvällen kom svärfar över på en bit mat. Lite konstigt och tänka sig att när jag var nere i Skåne första gången hos mina blivande svärföräldrar, så var han lika gammal som jag är nu. Snacka om att åren går.........
Söndagen bestod av julklappsinköp och julstädning, fortfarande inköp kvar att göra men paketet till Canada är i allafall klart. Även fått skickat julkorten......det tråkiga med att leva i datorvärlden är ju att det blir mindre julkort i brevlådan, det blir mail i mailboxen istället. Men visst är det något speciellt med ett vanligt julkort eller hur ?.......
Nåväl det hanns även med lite släktforskning under helgen, och Siwan lyckades hitta en bouppteckning efter efter en anfader till mig, soldaten Lars Hielte död 1802. Fantastiskt att läsa ett dokument som är 200 år gammalt. Det enda tråkiga med söndagen var ju att frugan skulle iväg och jobba.........avskyr att gå och lägga mig ensam.
Nu har en ny fulltecknad arbetsvecka börjat, och julen kommer närmre. Nu är det bara 15 dagar kvar tills vi åker till Gran Canaria, ska bli så skönt och slippa vintern för några dagar.
Nu avslutar vi kvällen med lite glögg och pepparkakor. Ha det gott mina vänner
Sågaredottern Betty Back
1839 sedemera kallad Betty. Vem var då Betty Back? Hon var hemmansdotter som det hette på den tiden. När föräldrarna gick bort, fadern Petter i mars 1867 och modern i april 1875 ( båda skrivna som fattighjon) Då började Betty med sin verksamhet, hon kokade knäck som hon sålde till glädje för alla barn i skolan som låg tvärs över gatan. Min mormor berättade att kom man till Betty med en fullskriven räknebok eller skrivbok som hon fick, blev det extra knäck för då hade hon papper till strutar att vira in knäcken i. Betty var en snäll gumma men ändå respektingivande.
Betty hade det säkert inte lätt men lyckades försörja sig på detta vis även om hon klassades som fattighjon. Hon levde ensam hela sitt liv
Betty lämnade jordelivet den 3 februari 1918, och lite upprättelse fick hon då hon i dödboken skrivs som f.d handelsidkaren. Idag finns på platsen där Betty Backs stuga stod en park som givetvis kallas för Betty Backs park. Undrar vad den lilla gumman skulle sagt om hon visste detta..... Hon var en välkänd person i staden på den tiden, men kunde som så många andra försvunnit i historien om inte hennes lilla stuga blivit bevarad som ett typexempel för "sågarestaden Trollhättan". Det kan nämnas att Betty hade en storasyster Johanna född 1835, hon flyttade till Göteborg 1857, om hennes liv kanske jag återkommer till vid ett annat tillfälle.
Besöker ni Trollhättan rekommenderar jag ett besök i Forngården och i synnerhet Betty Backs stuga.
Funderingar
Åter en arbetsdag att lägga till handlingarna. Hade som mål idag att försöka beta av allt som samlat sig på skrivbordet. Kan konstatera att när jag lämnade kontoret hade pappershögarna minskat dramatiskt....skönt..
Otroligt hur mycket det kan bli på några dagar. Har varit ute hela veckan på förättningar och vår traditionella rundtur med julklappar till samarbetspartners. Tar mycket tid men är trevligt att lämna en liten gåva som uppskattning för gott samarbete under året. Fick en liten paus från skrivbordet, när jag träffade Petra för en snabblunch.
Har funderat på vad det är som gör att man blir den man är....yrkesval mm. Är det vår uppväxt, eller påverkan från andra, slumpen eller om vi kallar det ödet ? Jag tillbringar varje dag i kostym vit skjorta och slips....när jag växte upp så sa jag alltid "jag ska ha ett jobb som man blir skitig av så det syns att man jobbar ".......hm känns som jag svikit mina ideal :)
Är uppvuxen i arbetarmiljö där industrin var det enda som gällde. De flesta arbetade på Stridsberg och Biörck i Trollhättan i min släkt. Riktigt hederligt arbete..... man blev skitig. Min gamla mormor ville jag skulle bli präst (!)
men det var nog tur för kyrkan att det inte blev så. Tror inte jag och kyrkan hade haft samma uppfattning om prästens arbetsuppgifter.......I tonåren ville jag läsa till veterinär men insåg att det inte fanns ekonomiska möjligheter till detta. Fixade jobb på en handelsträdgård på helgerna och när grundskolan var över började jag på heltid där.....jo där blev man skitig. Olyckskorparna sa att jag aldrig skulle få ett arbete om jag inte gick på gymnasiet.........började jobba när jag var 14 år har inte varit arbetslös sedan dess........ så fel de hade.... När jag tittar i backspegeln så skulle jag givetvis gärna haft en utbildning med mig i livet... men omständigheterna gjorde det omöjligt.
Och nu sedan snart 20 år tillbaka är jag begravningsentreprenör, ett yrke jag knappt visste fanns när jag var grabb. Okej mormor fick lite rätt iallafall eftersom jag även är borgerlig officiant :). Tror nog hon hade varit lite stolt ändå..... Men det är fantastiskt hur livet tar sina vändningar.Varför blev vi den vi är ? Varför har vi det yrke vi har? Ja svaret är väl olika för oss alla, i mitt fall är det nog slumpen eller kanske ödet. Men det viktigaste är att vi trivs med vår tillvaro och oss själva.
Hildings affär
Så mycket som ändrats sig sedan jag var en liten grabb. I grannhuset därhemma i Strömslund fanns en affär, Hildings affär. Den här affären hade han i källaren (ovan mark) Där såldes det mesta av livsmedel, dricka, kaffebröd mm på några platser i affären var grundberget i dagen. Det här hade knappast godkänts av miljö och hälsa idag. Men på den tiden gick det bra. Hilding bar en vit handlare mössa och bakom örat satt blyertspennan. Kassaapparat fanns inte han rev av en bit på en papperspåse och räknade ihop vad slutsumman blev. Detta var även kundens kvitto........(långt från dagens självscanning). Hildings lilla affär fyllde även en social funktion, man samlades där,.. ofta utanför då det inte fick plats så många i affären, och skvallrade om senaste nytt i kråkesta´n
Hemma hade vi inte telefon men det gick bra att lämna numret till affären, så kom Hilding och ropade om det var någon som ringde.
I Hildings trädgård samlades öl-gubbarna där satt de och drack sin inköpta pilsner. Ibland fick vi ungar springa in i affären och hämta påfyllning. Dessa gubbar var hur snälla som helst de flesta av dem var nog lite av original. Där var "Mammas gosse" kallades så för att han alltid gick kokett klädd med vit halsduk och vita handskar och ville absolut inte bli smutsig. Paradoxalt nog var hans bästa vän "Svarte Karlsson" en man som inte närmade sig tvål och vatten allt för ofta, därav öknamnet. Minns honom väl när han kom med sin cykel, iklädd en lång svart rock Man kunde också träffa på "Simmar´n" har hört någon historia om att han fått namnet när han simmade över kanalen med sin bror. "Moppe Bengtsson" , "Målarn", Helge var några andra. Men stamkunden i Hildings trädgård var Malcolm, han bodde i sin mors gamla hus längre ner på Strömslundsgatan. Vi grabbar kom bra överens med honom, vi försökte många gånger få komma in till honom, men han släppte aldrig in någon i huset. Det sas att när hans mor gick bort bommade han igen alla rum utom ett. En kall vinternatt ramlade något ner på hans värmeelement och började brinna, Malcolm dog av rökförgiftning i sömnen.
Nu finns bara minnen kvar av Hildings affär han avled 1979 och de gamla ölgubbarna är borta sedan länge.
Idag är samhället förändrat, några snälla öl-gubbar finns inte längre idag kallas de missbrukare och alkisar. Tror inte någon förälder idag skulle låta sina barn umgås med dessa människor, med all rätt samhället och människorna har blivit farligare. Vår barndoms gubbar var något helt annat i dem fanns det inget ont. De drack sina pilsner och levde sitt eget liv. Det är roligt att fått varit med om denna tid. Detta var några minnesbilder från min barndom i Strömslund.
Advent
käraste saker på jul, fick dom för många år sedan av min mormor som är borta sedan många år. Tänk vad små ting med traditioner kan ha stor betydelse för att allt ska stämma.
Vad menade jag då med delade känslor ? Julen är en familjehögtid där man samlas och har trevligt tillsammans. Tyvärr så kan inte vår äldste son med fru närvara i år heller.....Det känns lite trist att det är så länge sedan hela familjen var samlad. Men vi gör det bästa av situationen och får en fin jul ändå. Det finns ju Skype tack o lov :)
Inte bara andra advent idag, det är även hustruns födelsedag. Vi firade lite i förskott igår i goda vänners lag.
Nu tar vi en tur ut till "hemmet" för att hälsa på morsan. Temperaturen visar på + och eventuellt lite regn ikväll är utlovat (än finns det hopp om en vår!).
Hur står det till däruppe ?
Idag blev jag hemma från jobbet, pågrund av denna snö!! Min kollega fick dra hela lasset själv, får nog bjuda på en kaka imorgon :). Dagen har bestått av hushållsbestyr, diskat, dammsugit, vikt tvätt och hundpromenader. Jag och Drängen hade planerat en middag av potatismos (pulver ) och köttbullar (konservburk) okej ingen gourmetmiddag men man överlever. Vad händer då ?..... plötsligt står Sara vår kära granne i hallen och ropar nu är det mat. Hon bär in grytor och, fat ris och thaikryddad lax. Tidigare under dagen var hon här och hjälpte till med möbeltvätt. Hon är en ängel som tar hand om oss när Siwan inte är hemma, och hundarna när vi jobbar.
Snön yr utanför fönstret, men jag har gett mig fasen på att försöka köra till Trelleborg och hämta hem hustrun. Börjar sakna henne nu :). Tar Drängens 4 wheelare och hoppas det går att ta sig fram.
Titta det snöar, titta det snöar. Det var väl roligt hurra..... NEJ!
Insnöad mer än vanligt !
Fem kilometer hemifrån visade det sig att bussen inte kunde köra längre, det vara bara att börja promenera. I snö och blåst som väl var hade jag promenadsällskap med en trevlig herre som var inspektor på ett av våra gods här i trakten. Väl hemkommen efter denna ofrivilliga motionstur så var det bara att ta ut hundarna på promenad....För en stund sedan ringde kära hustrun och berättade att hon var insnöad på sitt jobb och får övernatta där.
När vi bodde hemma i Trollhättan och fick rapporter från Skåne om snökaos osv. Då var jag väldigt tuff, tyckte skåningarna fick lära sig köra i snöväder och inte gnälla så fort det kom några flingor. Vi fixade ju att leva med snön........ Efter att ha bott här några vintrar så kan jag bara erkänna att jag inte visste vad jag snackade om.
Skånsk snövinter är inte likt något annat, det finns inga vägar de försvinner på nolltid. Ska bli spännande och se om jag tar mig till jobb imorgon. Annars får min kära kollega jobba dubbelt (men det fixar hon lätt:) ).
Det är bara att konstatera att idag är jag mer insnöad än vanligt.
Dagen till ända
trots min kropps motvilja tog jag mig upp. Efter de vanliga bestyren med dusch, rakning, hundkissning osv. var det dags att säga hejdå till lilla hustrun som naturligtvis låg kvar i sköna sängen.
Vi började dagen på kontoret med en planeringsfika,därefter skulle jag gå ner till lagret....det var kallt. Naturligtvis är låset fruset, använder allt ifrån tändare till kraftiga ord, inget hjälper däremot fryser jag ännu mer. Ni vet ju redan att jag inte gillar vinter, jag ger upp och återgår till kontoret. Det var väl det mest spännande som hände idag. I eftermiddags hade jag en förrättning, en vanlig dag på jobbet alltså....På vägen hem satt jag och tänkte på detta med "vanliga dagar". För mig är denna dagen snart glömd, för någon annan kan det vara en dag fylld av sorg eller glädje, en dag de aldrig glömmer. Men varje dag är en del av vårt liv oavsett vad den innehåller, det gäller att vi gör det bästa av dem för vi får inte tillbaka dom igen. I övermorgon är morgondagen historia. ......
Slutligen en liten fundering om viktiga nyheter..... På första sidan i en av våra kvällstidningar står det med stora bokstäver JONAS BERGSTRÖMS LIV UTAN MADDE. Nog händer det väl lite viktigare saker i vår värld....eller ? Han har varit ihop med en prinsessa. Hur länge ska han leva på att vara hennes föredetting. Nåväl det är mina åsikter och tankar begär inte ni ska tycka detsamma.
Ha en bra kväll vänner och kom ihåg "Dagarna som kom och gick. Det var livet"
