Avloppspump och hårinpackning.....
Kvinnor är fantastiska på att kunna göra saker så att man kan bli gråhårig (jag är det)......I vår hall står en juldekoration i form av en ren med belysning. Min kära hustru skulle släcka den på julaftonsnatten när vi skulle gå till sängs. Vilket hon också gjorde med besked hon tog fel strömbrytare, lyckades stänga av varmvattenberedaren, avloppspumpen och pumpsystemet ute i guldfiskdammen och även den lilla renen slocknade....... Lyckligt ovetande om detta gick jag till sängs, nästa morgon uppsöker jag toaletten för att "slå en sjua" det visar sig att det inte går att spola!.... Hårda ord kommmer ur min mun och jag börjar fundera på vad som är fel. Slutligen till min lättnad upptäcker jag att det bara är strömmen som är frånslagen från avloppspumpen....slår på och allt fungerar igen. Kommer in i köket förklarar vad som hänt och hustrun berättar om sitt misstag. Här kunde denna historia vara slut...men icke med gäster i huset. Svärson Jimmy frågar lite försiktigt vid morgonkaffet om vi brukar stänga av avloppspumpen på natten?...Svaret är nej, och han berättar då följande:
Han behövde uppsöka toaletten på natten, tände ljuset, lyfte på toalocket och konstaterar att toan är vattenfylld. Smart som han är (tack och lov !) så försöker han inte spola. Där klockan tre på natten kryper stackars Jimmy runt på golvet för att följa elkabeln och se var strömbrytaren sitter då han konstaterat att det måste vara felet. Som tur var såg inte jag detta..........att se svärsonen krypa runt på toagolvet mitt i natten kanske hade gjort mig lite betänksam över Emelies val av man. Han hittar strömbrytaren, gör det han ska sedan spolar och vad gör han därefter?... Stänger av strömmen igen, den stackarn trodde ju att den skulle vara avstängd på natten. Tack Jimmy för att du gav mig några gråa hår på morgonen :)
Hustrun, dottern, svärsonen....ja det händer alltid något när de kommer lösa i huset! Men jag älskar dem av hela mitt hjärta!! Vi fick många goda skratt efter detta "strömäventyr".
Brandsläckare och Bonanza......
Julafton hade Drängen tagit på sig några uppdrag som tomte här i byn. Han har alltid något på gång :) Nåväl detta gjorde att vi fick anpassa middag mm efter hans arbetspass. Benny ringde från Canada så alla fick möjlighet och önska honom en God Jul, hoppas vi snart kan vara samlade hela familjen. Så småningom var allt avklarat, maten, Kalle Anka, kaffet och då återstår det viktigaste (iaf enligt affärkedjorna, tv-reklam mm) julklappsutdelning. Julen innehåller givetvis mycket mer än paket, t.ex. familjegemenskap, glädje och kanske också en stund till eftertanke. Men visst gillar alla paket, gammal som ung. Mina paket innehöll väldigt olika saker, en brandsläckare, ett vackert dovhjortshorn, slipsar, eldkorg och mycket mer. Dessutom ett minne från min och tv´s barndom en dvd med Bonanza eller som de också hette Bröderna Cartwright. Nog minns vi dem Ben, Hoss, Adam och lille Joe., ska verkligen bli kul att åter få ta del av deras äventyr. Hur många gånger har man inte lekt bröderna Cartwright hemma i skogen när vi var små :) . Förresten på tal om barndom, bilden i detta inlägg är på min kära julgranskula, jag en gång fick av min mormor hon är borta sedan många jular tillbaka men minnet av henne och julgranskulan finns kvar.
Jag önskar er alla en fortsatt fin julhelg.
Illern Göran och advent i stallet
Drängen bestämnde igår att vi skulle gödsla ut i stallet och hönshuset idag, det skulle bli adventsfint. Han har ingen tanke på att hans gamla far vill ha söndagsledigt.....bara skämt, jag tycker det är roligt att jobba med honom. Även om det ibland låter som vi är världens ovänner, när det inte riktigt funkar som vi vill :)
Nåväl åter till stallet och adventsstädningen. Drängen tog hand om utgödslingen i hönshuset och arbetet i stallet föll på min lott. Plockade ner ett antal buntar halm från loftet och skulle påböra dagens arbete. Då faller min blick på en av våra råttfällor. Vi är ju djurvänner så vi använder levandefällor så inga råttor blir skadade ( ja jag vet, lite småknäppt men råttor har också rätt att leva, fast på annan plats än i vårt stall ). I fällan sitter illern Göran ! Snacka om att jag blev förvånad...... "Vad tusan gör du här ?" frågade jag..... Vad sa Göran då ?? Vad sa Göran då?.......alldeles rätt han sa ingenting, snarare fräste åt mig. Det var alltså inte den alkoholiserade Göran som gått fel efter en natt på Stureplan, utan en helt vanlig iller. Att få in en iller bland höns och kaniner är inte kul, den kan vara väldigt blodtörstig och bita ihjäl allt den kommer åt. Tack och lov så hade den nog gått i fällan nästan med en gång när den kom in i stallet.
Jag hämtade Drängen i hönshuset så han också skulle få se vad som hänt. det är alltid kul att få se vilda djur på nära håll. Som sagt var vi tacksamma att den inte ställt till någon skada, men vad skulle vi göra med den. Att avliva detta vackra djur var det inte tal om, men vi kunde ju inte heller bara släppa ut den på gården. Risken var ju stor att den skulle återvända till hönsen. En iller är nästan lite som en svensk skunk, när den blir irriterad och rädd avsöndrar den en fruktansvärd stank. Vi bestämde oss naturligtvis för att släppa den, så jag stoppade in fällan i bilen och körde åtskilliga kilometer tills jag hittade en plats som var lämplig för vår vän att släppas på.
Fällan öppnades och illern sprang iväg på nya äventyr långt från våra höns, ett vackert djur men jag hoppas att vi inte möts på gården igen........ och att han inte hälsar på sin släkting Göran, han är ingen bra förebild för någon iller :)
Farsan
Men det som känns mest bittert är att när jag själv blev pappa visste jag inte hur man var som en far. Dåligt samvete har jag nog alltid dragits med......hur är man som en bra far, har jag varit en bra pappa? jag visste ju inte, hade aldrig haft någon själv. Förhoppningsvis har jag trots allt gjort mitt bästa som pappa för mina barn, alltid försökt finnas där för dem när de behövt mig. Kanske jag blivit för "mycket" pappa och skämt bort dem lite (eller vad tror du mimsen:) ) Men varje fars dag gör det ont i hjärtat när jag inser att jag aldrig packat in en farsdags present, har ju inte haft någon att ge den. Jag beklagar inte min uppväxt men nog har jag saknat en pappa många gånger Jag hoppas innerligt att jag har givit mina barn det som jag saknat hela mitt liv. Känner inget hat mot honom bara en sorg att vi aldrig fick ha en far och son relation. Åren har gått, de sista 25 åren hade vi ingen kontakt, men i hjärtat hur konstigt det än kan låta är han ändå min far. Vet inte om jag postumt ska tacka honom för att jag är den jag är eller vara arg på honom för detsamma. Men en sak vet jag...jag kommer alltid att finnas där för våra barn, de är mitt allt och jag är otroligt stolt över alla tre. Och de ska aldrig behöva säga att "pappa svek mig"
Barn behöver både en mamma och pappa ! Tro mig jag vet!
Människans bästa vän
Människans bästa vän, ja så säger man om hundar. Visst är det så, polishundar, mögelhundar, likhundar och framför allt ledhundar. Hundar gör en fantastisk insats i vårt liv och samhälle. det är verkligen människans bästa vän.
De senaste 25 åren har vi haft hundar i vår familj, totalt 5 st alla med sin personlighet. Den första hunden vi "fick" var en blandras med största delen labrador, vid namn Chess. Hon var drygt 2 år när hon kom till oss, som jag skrev fick vi henne. Hon hade levt ett mindre bra liv, under sina första levnadsår hade hon bytt hem ett flertal gånger, varit insats i pokerspel mm. Slutligen kom hon tillbaka till uppfödaren, som kontaktade mig och undrade om vi ville ta hand om henne. Jag hämtade Chess utan att först ha pratat med resten av familjen (!) men trodde nog de skulle ta henne till sitt hjärta, vilket de också gjorde. När hon kom till oss var hon väldigt nervös, inte att undra på efter sin levnadshistoria men hon var fantastiskt snäll. Chess behövde aldrig kopplas, hon lämnade inte vår sida när vi var ute. När hon väl funnit sin trygghet, älskade hon alla människor som djur. Det hände att hon blev skendräktig och då lät hon katterna dia henne, hon tyckte verkligen om katter. Chess var en underbar hund som vi för alltid kommer att minnas, hon somnade in i december 1996.
Nästa hund var Tuffa Tuffzan till vardags kallad Tufz, en härlig golden retriver. Vi var egentligen fodervärdar till henne, men hon övergick så småningom i vår ägo. En fantastiskt hund och en perfekt vakthund, släppte inte in någon på gården. Problemet var bara att våra skyltar om varning för hunden inte respekterades, efter som det var en golden som stod där på gården så trodde många att det var bluff, de är ju så snälla. Tufz var otroligt snäll mot familjen, barnens hårdhänta lek gjorde henne inget,Hon sov i min och frugans säng var natt, och innan läggdax skulle hon ha ett halvt glas saft (!). Tufz var på många sätt min hund och jag saknar henne väldigt mycket. Hon lämnade oss i april 2005.
En dag kom Bruce in i familjen, han bodde egentligen hos en jobbarkompis men var här när de var på semester. En dag kom vi fram till att det var lika bra att han blev kvar här, då han inte ville åka hem igen, Bruce var en labrador. Labradorer är snälla men Bruce han var så snäll så han var nästan dum. Han älskade allt och alla visste inte hur man blev arg, men han var rädd för att saker och ting skulle göra ont. Han kunde skrika till om man råkade gå för nära hans säng när han låg där, "det kunde ju göra ont om man blev trampad". Vi har inget staket runt tomten men det var inga problem med Bruce, han gick aldrig utanför tomtgränsen. Han låg i trädgården och tittade på folk och hundar som passerade, Bruce behövde aldrig kopplas. Men när åldern tog ut sin rätt så kom han inte riktigt ihåg var gränsen gick och var han bodde, då kunde han ta en promenad längs byvägen "för det var väl också hans gård". En fantastisk hund som gick bort 2007. Nu vilar han med de andra i vår trädgård.
I dag har vi två hundar, en siberian husky vid namn Lámour men kallas Ami och en labrador..Zigge. Ami köpte egentligen vår dotter när hon läste till djurvårdare i Svalöv. Ami var 6 månader när vi hämtade henne, hon bodde tillsammans med en flock husky´s i en hundgård. Huskyn är så nära en varg man kan komma och det stämde verkligen på Ami, hon var vild..... Vår dotter tog med henne till Svalöv......efter ett dygn ringde hon och ville jag skulle ta hem hunden till oss. Hon hade ylat hela dagen så grannarna höll på att bli tokiga. Hon är en "varg" så hon skäller inte men tro mig, hon kan yla. Så Ami flyttade hem till oss, och en sak är säker nästa hund blir också en husky de är underbara hundar, så nära ursprunget man kan komma. Men vår lilla dam frestade vårt tålamod i början, hon är flockpräglad måste vara med sina flockmedlemmar. Så var ingen hemma med henne rev hon nästan huset.......ska erkänna att jag många gånger ville sälja henne, men tack och lov satte Siwan stopp för det. Hon är en speciell flicka. Varje middag ska hon ha lite mjölk i ett glas (!). Husky´s älskar snö, Ami älskar sin fåtölj. Hon trivs ingen annstans än hemma, då ylar hon. För en tid sedan blev hon sjuk och inlagd på djursjukhuset, där får de vara i små burar och rastas då och då. Ami placerades också i en bur.....efter ett konstant ylande och försök till att riva buren, fick hon tillbringa sin tid på sjukhuset på veterinärens kontor. En egensinnig flicka, hon är Siwans hund även om det är hos mig hon ska ha middagsmjölken. Hon är nu 10 år.
Slutligen har vi Zigge. Han kom hit en sommardag för ett antal år sedan, då hans familj inte kunde ha honom kvar pg av allergi. Han är utan tvekan Drängen´s hund, de ser på tv tillsammans och sover i samma säng på natten. Zigge är en snäll hund och en perfekt vakthund, minsta ljud på gården och han säger ifrån. Så som han låter då så går ingen tjuv med förstånd in i huset. Här behövs inga låsta dörrar. Zigge är också en snäll familjehund, tyvärr är det inte många andra hundar han tål. Det gäller att vara bestämnd när vi är på promenad och möter andra. Zigge har ju givetvis sin lilla egenhet också.....det är den enda hund jag träffat som har en snuttefilt..... ja du läste rätt...han har sin lilla gröna filt som han tar i munnen och håller mellan tassarna, sen somnar han så sött !
Hundar är fantastiska, nu kan vi inte tänka oss ett liv utan dem. Visst är det besvärligt när man ska resa bort, men det löser sig alltid. En hund är alltid lika glad och se dig när du kommer hem, har dagen varit jäklig lyssnar han tålmodigt och tycker lika mycket om dig ändå. Att sitta nere vid havet och "samtala" om allt och inget med sin hund är något jag önskar alla fick uppleva. Det är verkligen rogivande. Nog är de MÄNNISKANS BÄSTA VÄN.
Smått o gott
Min kära hustru är imponerande som står ut med vårt samlande.. På lördagskvällen kom svärfar över på en bit mat. Lite konstigt och tänka sig att när jag var nere i Skåne första gången hos mina blivande svärföräldrar, så var han lika gammal som jag är nu. Snacka om att åren går.........
Söndagen bestod av julklappsinköp och julstädning, fortfarande inköp kvar att göra men paketet till Canada är i allafall klart. Även fått skickat julkorten......det tråkiga med att leva i datorvärlden är ju att det blir mindre julkort i brevlådan, det blir mail i mailboxen istället. Men visst är det något speciellt med ett vanligt julkort eller hur ?.......
Nåväl det hanns även med lite släktforskning under helgen, och Siwan lyckades hitta en bouppteckning efter efter en anfader till mig, soldaten Lars Hielte död 1802. Fantastiskt att läsa ett dokument som är 200 år gammalt. Det enda tråkiga med söndagen var ju att frugan skulle iväg och jobba.........avskyr att gå och lägga mig ensam.
Nu har en ny fulltecknad arbetsvecka börjat, och julen kommer närmre. Nu är det bara 15 dagar kvar tills vi åker till Gran Canaria, ska bli så skönt och slippa vintern för några dagar.
Nu avslutar vi kvällen med lite glögg och pepparkakor. Ha det gott mina vänner
Sågaredottern Betty Back
1839 sedemera kallad Betty. Vem var då Betty Back? Hon var hemmansdotter som det hette på den tiden. När föräldrarna gick bort, fadern Petter i mars 1867 och modern i april 1875 ( båda skrivna som fattighjon) Då började Betty med sin verksamhet, hon kokade knäck som hon sålde till glädje för alla barn i skolan som låg tvärs över gatan. Min mormor berättade att kom man till Betty med en fullskriven räknebok eller skrivbok som hon fick, blev det extra knäck för då hade hon papper till strutar att vira in knäcken i. Betty var en snäll gumma men ändå respektingivande.
Betty hade det säkert inte lätt men lyckades försörja sig på detta vis även om hon klassades som fattighjon. Hon levde ensam hela sitt liv
Betty lämnade jordelivet den 3 februari 1918, och lite upprättelse fick hon då hon i dödboken skrivs som f.d handelsidkaren. Idag finns på platsen där Betty Backs stuga stod en park som givetvis kallas för Betty Backs park. Undrar vad den lilla gumman skulle sagt om hon visste detta..... Hon var en välkänd person i staden på den tiden, men kunde som så många andra försvunnit i historien om inte hennes lilla stuga blivit bevarad som ett typexempel för "sågarestaden Trollhättan". Det kan nämnas att Betty hade en storasyster Johanna född 1835, hon flyttade till Göteborg 1857, om hennes liv kanske jag återkommer till vid ett annat tillfälle.
Besöker ni Trollhättan rekommenderar jag ett besök i Forngården och i synnerhet Betty Backs stuga.
Funderingar
Åter en arbetsdag att lägga till handlingarna. Hade som mål idag att försöka beta av allt som samlat sig på skrivbordet. Kan konstatera att när jag lämnade kontoret hade pappershögarna minskat dramatiskt....skönt..
Otroligt hur mycket det kan bli på några dagar. Har varit ute hela veckan på förättningar och vår traditionella rundtur med julklappar till samarbetspartners. Tar mycket tid men är trevligt att lämna en liten gåva som uppskattning för gott samarbete under året. Fick en liten paus från skrivbordet, när jag träffade Petra för en snabblunch.
Har funderat på vad det är som gör att man blir den man är....yrkesval mm. Är det vår uppväxt, eller påverkan från andra, slumpen eller om vi kallar det ödet ? Jag tillbringar varje dag i kostym vit skjorta och slips....när jag växte upp så sa jag alltid "jag ska ha ett jobb som man blir skitig av så det syns att man jobbar ".......hm känns som jag svikit mina ideal :)
Är uppvuxen i arbetarmiljö där industrin var det enda som gällde. De flesta arbetade på Stridsberg och Biörck i Trollhättan i min släkt. Riktigt hederligt arbete..... man blev skitig. Min gamla mormor ville jag skulle bli präst (!)
men det var nog tur för kyrkan att det inte blev så. Tror inte jag och kyrkan hade haft samma uppfattning om prästens arbetsuppgifter.......I tonåren ville jag läsa till veterinär men insåg att det inte fanns ekonomiska möjligheter till detta. Fixade jobb på en handelsträdgård på helgerna och när grundskolan var över började jag på heltid där.....jo där blev man skitig. Olyckskorparna sa att jag aldrig skulle få ett arbete om jag inte gick på gymnasiet.........började jobba när jag var 14 år har inte varit arbetslös sedan dess........ så fel de hade.... När jag tittar i backspegeln så skulle jag givetvis gärna haft en utbildning med mig i livet... men omständigheterna gjorde det omöjligt.
Och nu sedan snart 20 år tillbaka är jag begravningsentreprenör, ett yrke jag knappt visste fanns när jag var grabb. Okej mormor fick lite rätt iallafall eftersom jag även är borgerlig officiant :). Tror nog hon hade varit lite stolt ändå..... Men det är fantastiskt hur livet tar sina vändningar.Varför blev vi den vi är ? Varför har vi det yrke vi har? Ja svaret är väl olika för oss alla, i mitt fall är det nog slumpen eller kanske ödet. Men det viktigaste är att vi trivs med vår tillvaro och oss själva.
Hildings affär
Så mycket som ändrats sig sedan jag var en liten grabb. I grannhuset därhemma i Strömslund fanns en affär, Hildings affär. Den här affären hade han i källaren (ovan mark) Där såldes det mesta av livsmedel, dricka, kaffebröd mm på några platser i affären var grundberget i dagen. Det här hade knappast godkänts av miljö och hälsa idag. Men på den tiden gick det bra. Hilding bar en vit handlare mössa och bakom örat satt blyertspennan. Kassaapparat fanns inte han rev av en bit på en papperspåse och räknade ihop vad slutsumman blev. Detta var även kundens kvitto........(långt från dagens självscanning). Hildings lilla affär fyllde även en social funktion, man samlades där,.. ofta utanför då det inte fick plats så många i affären, och skvallrade om senaste nytt i kråkesta´n
Hemma hade vi inte telefon men det gick bra att lämna numret till affären, så kom Hilding och ropade om det var någon som ringde.
I Hildings trädgård samlades öl-gubbarna där satt de och drack sin inköpta pilsner. Ibland fick vi ungar springa in i affären och hämta påfyllning. Dessa gubbar var hur snälla som helst de flesta av dem var nog lite av original. Där var "Mammas gosse" kallades så för att han alltid gick kokett klädd med vit halsduk och vita handskar och ville absolut inte bli smutsig. Paradoxalt nog var hans bästa vän "Svarte Karlsson" en man som inte närmade sig tvål och vatten allt för ofta, därav öknamnet. Minns honom väl när han kom med sin cykel, iklädd en lång svart rock Man kunde också träffa på "Simmar´n" har hört någon historia om att han fått namnet när han simmade över kanalen med sin bror. "Moppe Bengtsson" , "Målarn", Helge var några andra. Men stamkunden i Hildings trädgård var Malcolm, han bodde i sin mors gamla hus längre ner på Strömslundsgatan. Vi grabbar kom bra överens med honom, vi försökte många gånger få komma in till honom, men han släppte aldrig in någon i huset. Det sas att när hans mor gick bort bommade han igen alla rum utom ett. En kall vinternatt ramlade något ner på hans värmeelement och började brinna, Malcolm dog av rökförgiftning i sömnen.
Nu finns bara minnen kvar av Hildings affär han avled 1979 och de gamla ölgubbarna är borta sedan länge.
Idag är samhället förändrat, några snälla öl-gubbar finns inte längre idag kallas de missbrukare och alkisar. Tror inte någon förälder idag skulle låta sina barn umgås med dessa människor, med all rätt samhället och människorna har blivit farligare. Vår barndoms gubbar var något helt annat i dem fanns det inget ont. De drack sina pilsner och levde sitt eget liv. Det är roligt att fått varit med om denna tid. Detta var några minnesbilder från min barndom i Strömslund.
Advent
käraste saker på jul, fick dom för många år sedan av min mormor som är borta sedan många år. Tänk vad små ting med traditioner kan ha stor betydelse för att allt ska stämma.
Vad menade jag då med delade känslor ? Julen är en familjehögtid där man samlas och har trevligt tillsammans. Tyvärr så kan inte vår äldste son med fru närvara i år heller.....Det känns lite trist att det är så länge sedan hela familjen var samlad. Men vi gör det bästa av situationen och får en fin jul ändå. Det finns ju Skype tack o lov :)
Inte bara andra advent idag, det är även hustruns födelsedag. Vi firade lite i förskott igår i goda vänners lag.
Nu tar vi en tur ut till "hemmet" för att hälsa på morsan. Temperaturen visar på + och eventuellt lite regn ikväll är utlovat (än finns det hopp om en vår!).
Hur står det till däruppe ?
Idag blev jag hemma från jobbet, pågrund av denna snö!! Min kollega fick dra hela lasset själv, får nog bjuda på en kaka imorgon :). Dagen har bestått av hushållsbestyr, diskat, dammsugit, vikt tvätt och hundpromenader. Jag och Drängen hade planerat en middag av potatismos (pulver ) och köttbullar (konservburk) okej ingen gourmetmiddag men man överlever. Vad händer då ?..... plötsligt står Sara vår kära granne i hallen och ropar nu är det mat. Hon bär in grytor och, fat ris och thaikryddad lax. Tidigare under dagen var hon här och hjälpte till med möbeltvätt. Hon är en ängel som tar hand om oss när Siwan inte är hemma, och hundarna när vi jobbar.
Snön yr utanför fönstret, men jag har gett mig fasen på att försöka köra till Trelleborg och hämta hem hustrun. Börjar sakna henne nu :). Tar Drängens 4 wheelare och hoppas det går att ta sig fram.
Titta det snöar, titta det snöar. Det var väl roligt hurra..... NEJ!
Insnöad mer än vanligt !
Fem kilometer hemifrån visade det sig att bussen inte kunde köra längre, det vara bara att börja promenera. I snö och blåst som väl var hade jag promenadsällskap med en trevlig herre som var inspektor på ett av våra gods här i trakten. Väl hemkommen efter denna ofrivilliga motionstur så var det bara att ta ut hundarna på promenad....För en stund sedan ringde kära hustrun och berättade att hon var insnöad på sitt jobb och får övernatta där.
När vi bodde hemma i Trollhättan och fick rapporter från Skåne om snökaos osv. Då var jag väldigt tuff, tyckte skåningarna fick lära sig köra i snöväder och inte gnälla så fort det kom några flingor. Vi fixade ju att leva med snön........ Efter att ha bott här några vintrar så kan jag bara erkänna att jag inte visste vad jag snackade om.
Skånsk snövinter är inte likt något annat, det finns inga vägar de försvinner på nolltid. Ska bli spännande och se om jag tar mig till jobb imorgon. Annars får min kära kollega jobba dubbelt (men det fixar hon lätt:) ).
Det är bara att konstatera att idag är jag mer insnöad än vanligt.
